Välfärden syns dåligt i valrörelsen
Av Ursula Berge 2010-08-28 14:04 | Uppdaterad 2010-08-30
Om man tillåter sig att göra valaffischerna till test på valrörelsens innehåll kan man bli lätt beklämd. Inte nog med att de innehåller oförsvarligt många floskler – de lider akut brist på visioner om välfärden.
Bäst är utan tvekan socialdemokratins valaffisch ”48 000 händer väntar på att ge dig en bättre välfärd”, men den räcker ju inte långt. Och s-valaffischen ”Vi kan inte vänta” är ju ett skräckexempel i otydlighet. På vad då? Bussen, läkaren, makten? Inget känns ju precis lockande som välfärdsbudskap. Vänsterpartiet kör kloss-bygge med klassikerna: vård, skola, omsorg, med den kärnfulla, men korthuggna åsikten ”Håll ihop”. Men det räcker inte heller!
Skräckexemplen i den här valrörelsen är ur välfärdsavseende kristdemokraterna. De kan vinna PR-priser på sina strutsar, hyenor och gorillor som partiledaren stint stirrar i ögonen, men budskapen är ju gräsliga. ”Låt familjerna bestämma mer” är en bra affisch som man kan fylla med klassisk kd-politik, men vad betyder ”Mer respekt för äldre” och ”Ett mänskligare Sverige”? Hur får vi bort köerna på akuten och socialkontoren med de budskapen? Och vem är emot?
”Alla Sveriges skolor måste få mvg” säger moderaterna och i min värld låter det mer som betygsinflation än en skola i världsklass. Då är ju folkpartiets ”Framtiden börjar i klassrummet” så mycket bättre och så klart sann. Och kanske behöver inte det partiet ha ett mer innehållsrikt skolbudskap än så. Den politiken är vi bekanta med.
Vart tog visionerna och de handfasta och begripliga budskapen av stilen ”Eget rum på långvården” vägen? Det var Bengt Westerbergs valvinnare 1985, men i konkretion och lyft blick mot horisonten välfärdsmässigt har den inte fått någon vettig uppföljare på 25 år.
Välfärden har revor som det kräver politiskt mod och visioner för att täppa igen. Varför är det så svårt för de politiska partierna att formulera det?
Skolinformation om Arbetslivet
Av Maria Östberg Svanelind 2010-08-20 10:01
Arbetslivet, om arbetsmarknaden i Sverige och världen heter en ny skrift från Arena Skolinformation. Materialet som är en del i ett större projekt har tagits fram tillsammans med ett antal fackförbund och syftet är att ge en bild av arbetsmarknaden ur den anställdes perspektiv och vänder sig till elever i grundskolans högstadium och gymnasieskolan.
Som facklig organisation och som fackligt aktiva vet vi att behovet är stort. Många av oss förvånas ofta över att okunnigheten om hur den svenska arbetsmarknaden är så stor, samtidigt som det som kallas den svenska modellen och som innebär att parterna tar ansvaret för villkoren på arbetsmarknaden är så djupt förankrad. Skolan har på senare år varit duktig på att lära elever att bli entreprenörer och bilda företag men lärare har ofta haft svårt att hitta bra material som kan förbereda eleverna för ett arbetsliv som anställd. Det är egentligen självklart att alla elever när de lämnar skolan ska ha god kunskap om sina rättigheter och skyldigheter som anställd. Om hur ett bra anställningsavtal se ut, om hur man förhandlar sin lön, om hur viktigt det är med ett bra pensionsavtal, om arbetstid och semester och om varför det är så viktigt att inte jobba svart. Och självklart borde man veta när man slutar skolan varför det är så viktigt att vara med i facket. Skriften Arbetslivet ger inte alla svar, men är en bra början.
Ungdomar som söker sitt första jobb är förståss särskilt sårbara och den hemsida som är kopplad till projektet kommer säkert att kunna hjälpa dem att få svar på en del frågor. Framför allt LO förbunden har länge jobbat med att stötta ungdomar som utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare. Arena Skolinformations satsning tar ett bredare grepp. Materialet kommer säkert att kunna användas också av andra.
Av Maria Östberg Svanelind 2010-08-19 09:59
I Pakistan skapar de våldsamma översvämningarna omfattande skador och stor förstörelse. Behovet av stöd är enormt. Akademikerförbundet SSRs har tillsammans med andra organisationer i ISKA givit ekonomiskt stöd genom Internationella Röda Korset. Vill du också stödja Pakistan finns flera organisationer i Sverige som kan hjälpa till.
Av Eva Fagerberg 2010-08-12 13:49 | Uppdaterad 2010-08-13
Den svenska modellen är en företeelse som engagerar en förhandlingschef även under en varm augustidag. I sällskap med andra fackförbund har Akademikerförbundet SSR varit ute i debatten och ifrågasatt arbetsgivarnas vilja att stå upp för kollektivavtalen och vår sedan länge rådande ordning på arbetsmarknaden. Debatten har stundtals varit tuff, men oftast givande och har även gett upphov till nya idéer. Såväl fack som arbetsgivare måste tåla hårdhänt granskning och acceptera förändring.
Arbetsgivare och fackförbund har ett stort ansvar i att förklara varför det är klokt att organisera sig i en arbetsgivarorganisation och respektive i ett fackförbund. Ibland motverkar det som sker i vår omvärld till att uppnå detta syfte. Syndikalisternas (SAC) aktioner mot Berns salonger i Stockholm är ett sådant tydligt exempel.
Det är givet att det är arbetsgivarnas sätt att agera som oftast belyses från fackligt håll, det får man nog anse ligga i sakens natur. Men ibland behövs även fackliga ageranden diskuteras. Vi vet att fackförbunden på den svenska arbetsmarknaden gärna bedöms generellt, varför ett fackförbunds tveksamma agerande ofta tas för intäkt för att "så gör facken". Det häftar sig vid alla, och genom bla media kan en antifacklig reaktion bli resultatet.
Syndikalisternas aktioner mot Berns framstår som fullständigt orimliga. SACs och Berns agerande kan du läsa om på deras webbplatser. Syndikalisternas agerande tyder på metoder som inte respekterar vare sig lag eller avtal. Genom sitt agerande tvingas även bla HRF (Hotell- och restaurangfacket) ut i debatten, vare sig de vill eller inte på grund av att de jämte Unionen har kollektivavtal med nämnda arbetsgivare. De kan inte stödja syndikalisternas sak. Den utdragna konflikten är ännu inte, tre år senare, nära en lösning. Metoderna bidrar inte till att värva nya medlemmar till facket.
Det är inte särskilt svårt att inta en tuff facklig hållning i en konflikt inledningsvis. Medlemmarna gillar det ofta och är taggade. Att ifrågasätta andra facks agerande kan också ge kortsiktiga pluspoäng. Men att lösa ut det hela i slutändan med hedern i behåll och med trovärdighet inför medlemmarna är desto svårare, det vet varje erfaren förhandlare.
Hävdar man att andra fackliga parter har vikt ner sig för arbetsgivaren och dessutom kallar dem lakejer får man tåla mothugg. Medger man inte heller att principer från Saltsjöbadsavtalet gäller, bland annat vad avser arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, får man ju fundera på vem som kör på fel sida på motorvägen.
Agenda för välfärd och det sociala arbetets utveckling
Av Titti Fränkel 2010-07-19 09:00 | Uppdaterad 2010-08-09
Jag har varit med om en häftig upplevelse!
I mitten av juni kom jag tillbaka från en världskonferens i socialt arbete som för första gången anordnades gemensamt fyra globala organisationer. International Federation of Social Workers(www.ifsw.org), International Councils of Social Work (www.icsw.org) och International Associations of Schools of Social Work (www.iassw-aiets.org)
Här samlades 3000 delegater från 113 olika nationer i världen för att enas om utveckla en gemensam agenda för välfärdsutvecklingen och det sociala arbetets ställning i världen.
4 dagar med plenarföreläsningar, workshops och debatter avslutades med att konferensen beslöt sig för att fastställa en agenda för att minska klyftorna i världen, och visa på det sociala arbetets betydelse. Agendan ska byggas upp runt fyra huvudteman som identifierats under konferensdagarna (ekonomisk och social ojämlikhet, värdighet, hållbar miljö samt mänskliga relationer) och ska ha ett helhetsperspektiv på politik, forskning och Human Relations. Genom en väl uttänkt handlingsplan ska världens ledare förmås verka i samma riktning. FNs representant som talade på konferensen, berättade att arrangörerna (IFSW, IASSW och ICSW) nu har status som kontaktförbund med FN, och inbjöd därmed till fortsatt samarbete. Agendans första utkast kommer redan i oktober, i februari kommer nästa version med inarbetade kommentarer. Håll utkik på www.akademssr.se och bidra gärna med dina kommentarer! Den15 mars 2011, på World Social Work Day ska Agendan diskuteras i hela världen, på arbetsplatser, organisationer och på socionomutbildningar runt om i världen. Året därpå den 20 mars 2012 på World Social Work Day ska den underställas FN´s generalsekreterare, EU samt andra regionala organisationer samt våra länders respektive regeringar.
Det här är bara början. Arbetsprocessen med agendan kommer inte kunna undgå någon. Ni får följa och delta i processen på våra hemsidor, på seminarier och konferenser. Agendan ska debatteras, stötas och blötas innan den slutligen fastställs på Stockholmskonferensen 9 -12 juli 2012.
Ta tillfället i akt och var med och påverka!
Har din kommun tagit ansvar för barnen i sommar?
Av Stina Andersson 2010-07-14 13:44
Efter stora ekonomiska svårigheter i hela landet och en väldigt kall vinter är det skönt med sommar och semester. Nu har vi till och med en värme så långvarig att vi söker oss till skuggan och funderar var närmaste vattendrag finns. Ja, i denna värme behöver vi svalka, bad och äventyr. Men det är många barn och ungdomar som inte har någon möjlighet att komma från sitt bostadsområde där luften står alldeles stilla och äventyret är långt borta.
Med en ökande arbetslöshet, nu på 9,8 procent har många föräldrar stora ekonomiska svårigheter. De har helt enkelt ingen möjlighet att ge barnen ett varierat sommarlov.
Tidigare kunde kommunerna erbjuda förebyggande verksamhet som dagkollo, utflykter längre kollovistelser och aktiviteter i bostadsområdet. Var finns detta i dag? Finns det i din kommun? I en undersökning som Akademikerförbundet SSR gjorde i våras bland våra medlemmar, socialsekreterarna, uppgav så många som 45 procent att kommunerna dragit ned på den förebyggande verksamheten.
Välfärd handlar om gemensamt ansvar för varandra och att alla ska få en rimlig och bra omsorg. Välfärd handlar om att barn som har sämre förutsättningar bör få mer stöd av kommunen.
Visste ni att kommunerna och landstingen står för 80 procent av välfärdens kostnader? Tillsammans är det 700 miljarder kronor.
Ta en stund och fundera över vilken politik som är bäst för barnen, ungdomarna och äldre i din kommun? Hur vill vi att dessa pengar ska fördelas? Hur klarar vi att se till att behovet av försörjningsstödet minskar?
I september är det val, inte endast till riksdagen utan nog så viktiga val kommun och landstingsfullmäktige.
Akademikerförbundet SSR kommer att diskutera om den framtida välfärden, var så säker.
Reptricket och Jönköping- en kommun i krisens spår
Av Maria Östberg Svanelind 2010-07-08 08:19
Idag är det Socialdemokraternas dag och partiorförande Mona Sahlin talar ikväll i Almedalen.
Barnfattigdomen ökar men det är kombinationen av faktorer, inte bara låg inkomst utan också dt ex dålig hälsa hos föräldrarna som avgör hur det ska gå för barnen, berättade Joakim Palme, vd för Institutet för framtidsstudier, på förbundets Uppdrag Välfärd seminarium Spaning efter Solidariteten på onsdagen här i Almedalen. Socialtjänsten har praktiskt taget de här barnen framför ögonen. Trots ökade samhällsinsatser är prognosen mycket dålig. Det är svårt att kompensera för dåliga startpunkter i livet. Att utjämna politikerna. Det kräver stora investeringar men det saknas system för uppföljning av investeringar i mänskligt kapital. Politikerna brottas med budgetrestrektioner som sannolikt alltid kommer att finnas och därför är det avgörande att hitta sakargument til försvar för dessa nödvändiga investeringar i människor. Politiker måste vara modiga och våga gå i bräschen för denna inte särskilt röststarka grupp.
I den följande debatten mellan Centerpartiets Gunnel Wallin, Moderaterna Gunnar Axen, Vänsterpartiets Karin Rågsjö och Socialdemokraten Ylva Johansson var skillnaden mellan blocken tydlig. Inledningsvis när det gällde att berättat vad solidaritet är för dem fanns kanske den största samstämmigheten. Det handlar om att stötta den som behöver komma tillbaka sa Gunnar Axen (m). Solidaritet är att bygga ett samhälle tillsammans, sa Karin Rågsjö (v).
Inte oväntat var de borgerliga företrädarna nöjda med regeringens politik och stolta över att så många enligt dem kommit tillbaka till arbetslivet. Det är inte sant sa oppositionen. De har inte fått några nya jobb, de har kvar sina deltidsjobb men har blivit av med möjligheten till sjukpenning på deltid. Nej, det är heltidsekvivalenter, sa Gunnar Axen och där var vi nog fler som inte riktigt hängde med.
Att klyftorna i samhället växer, det har vi sagt länge från Akademikerförbundet SSR. Men skillnaden i livslängd är också dramatisk. Det skiljer sju år i livslängd bland invånarna i olika stadsdelar i Stockholm! Det är en utveckling som måste brytas. Hälsa är en klassfråga.
De politiska företrädarna fick naturligtvis möjlighet att berätta vad de vill göra om de vinner valet. Ylva Johansson (s) med instämmande av Karin Rågsjö (v)berättade att Socialdemokraterna prioriterar fyra områden:
- Restaurera trygghetssystemen . En olycka måste kunna komma ensam. Det är inte rimligt att man när man får problem på ett håll automatsikt också ska få problem på flera fronter.
- Satsa på banen. På förskola, skola och fritids.
- Samordna myndigheter så att människor får hjälp tillbaka. Inför MOA kontor (Försäkringskassa, Arbetsförmedling och Socialtjänst)
- Uppvärdera och följ socialtjänstlagen.
Gunnel Wallin (c) lyfte fram det viktiga arbete som frivilligorganisationerna utför både inom Äldreomsorgen, i arbetet med funktionshindrade och inom psykiatrin . Hur ska vi klara morgondagens äldreomsorg utan dessa viktiga insatser sa hon.
Gunnar Axen (m) betonade hur viktigt det är att Individ och familje omsorgen ges resurser och är en bas i det viktiga arbetet. De borgerliga företrädarna var överens om att det viktigaste är att få människor i arbete så att skatteintäkterna ökar och det finns mer pengar att fördela. De vill fortsätta att använda arbetsgivaravgiften som verktyg och sänka den för ungdomar och långtidsarbetslösa.
Reptricket är namnet på ett av våra två seminarier på torsdagen den 8 juli. Vilka är drivkrafterna för människor att söka jobb? De arbetslösa har blivit fler. Men inte jobben. Kl 11.00–12.15 på Kårhuset Rindi, Tage Cervins gata 1. Medverkar gör Luciano Astudillo (s), Hillevi Engström (m), Angeles Bermudez Engström, generaldirektör Arbetsförmedlingen, Melker Ödebrink, vd A-kassornas samorganisation och Christin Johansson, ordförande Akademikerförbundet SSR.
I krisens spår: Jönköping – en kommun i Sverige är namnet på det andra seminariet under torsdagen. Sveriges ekonomiska kris har påverkat de flesta kommuner i Sverige. Jönköping med tillverkningsindustri har drabbats av stora varsel och arbetslöshet under året. Hur har kommunen klarat välfärden? Om detta samtalar Acko Ankarberg Johansson (m) kommunstyrelsens ordförande, Peter Persson (s) kommunalråd, Lena Rocksjö, ordförande SSR föreningen i Jönköping, Annika Ögren, klubbordförande Husqvarna, Stefan Löfven förbundsordförande IFMetall och Christin Johansson förbundsordförande Akademikerförbundet SSR. Kl 13.30–14.45 i Kårhuset Rindi, Tage Cervins gata 1.
Spaning efter solidaritet i Almedalen
Av Maria Östberg Svanelind 2010-07-07 09:10 | Uppdaterad 2010-07-11
Idag är det Centerpartiets dag i Almedalen. Partiordförande Maud Olofsson ska tala i ikväll och morgonen har inletts med dementier. Hon ska inte avgå som partiordförande efter valet. Morgonen har istället kommit att handla om en annan avgång. Arbetsmarknadsminister Littorin har meddelat att han avgår m a a personliga skäl. Barnen är viktigare än politiken, sa han på presskonferensen.
Dagens mest spännande seminarium blir förbundets eget. Uppdrag Välfärd, Spaning efter Solidariteten. Vi kommer att tala om hur klyftan mellan rika och fattiga växer i Sverige. Joakim Palme, vd för Institutet för framtidsstudier inleder . Ylva Johansson (s), Karin Rågsjö (v), Gunnel Wallin (c), Gunnar Axen (m) och Christin Johansson kommenterar.
En snabb tillbakablick över gårdagen. Massor av seminarier och politiska samtal. Samstämmiga uppgifter om fullsatta lokaler.
Borgkommissionen presenterade sin rapport Vi har råd med framtiden i S:ta Clara kyrkoruin. Vi var många som inte fick plats med Christin Johansson var på plats och konstaterade att det är spännande när t så ideologiskt skilda tankesmedjor som Arena Ide och Timbro tillsammans problematiserar och lyfter debatten om det så oerhört viktiga området om hur vi ska ha råd med välfärd i framtiden. De är inte överens om lösningarna men tillsamman definierar och lyfter de en rad viktiga frågor. Det ska bli intressant att följa det fortsatta arbetet.
Ett annat fullsatt seminarium handlade om a-kassan - Har den någon framtid? Frågade AEA och tydligt är det att skillnaden är fortsatt stor mellan de röd-gröna och blå-blå blocken. Moderaterna ångrar ingenting. Inte den kraftiga avgiftshöjningen, den var nödvändig då och de tycker att det är synd att så många lämnade a-kassan. Men det är bra att a-kassan blir mer försäkringsmässig – att det finns en riskpremie. Socialdemokraterna konstaterar att det inte är konstigt att många lämnat eftersom a-kassan blivit både sämre och dyrare. De vill höja taket och sänka avgiften. 80 procent av de försäkrade ska få 80 procent av sin lön i ersättning vid eventuell arbetslöshet. Avgiften ska sänkas, för de allra flesta. Det är orimligt att en metallarbetare ska betala långt över 400 kr i månaden och en läkare 90. Sacos ordförande Anna Ekström fick inget stöd för kravet att inte göra a-kassan obligatorisk. Frågan kan utredas tyckte Sven-Erik Österberg.
Lyckliga familjen, en angelägen film
Av Maria Östberg Svanelind 2010-07-06 12:05
Hade förmånen att få fördela ordet på ett av morgonens kanske mest känslosamma seminarier. Föreningen Socionomer i Familjehemsvården har med ekonomiskt stöd från Allmänna Arvsfonden tillsammans med filmmakaren Markus Andreasson gjort den fantastiskt lyhörda och fina filmen Lyckliga Familjen om Familjehem. I det efterföljande samtalet mellan företrädare för riksdagens samtliga partier fanns en stor samstämmighet om behovet av att underlätta för fler familjer att kunna ta emot barn och ungdomar som behöver en ny familj. Att det i panelen fanns mycket stor kunskap och mycket bred erfarenhet från att själva varit placerade i familjehem, ta emot barn och ungdomar i sitt eget hem och till jobba professionellt med placering av barn bidrog säkert till det konstruktiva samtalet. Vi ser fram mot att höra fortsättningen!
Idag är det Folkpartiets dag i Almedalen och ikväll talar Folkpartiets ordförande Jan Björklund.
Akademikerförbundet SSR på plats i Almedalen
Av Maria Östberg Svanelind 2010-07-05 10:09
Akademikerförbundet SSR är självklart på plats under politikerveckan i Visby. En vecka fylld av samtal med politiker om politik. Som vanligt är det rekordmånga seminarier. I år 1,396 stycken. Alla partier är här. Moderaterna börjar och med på flyget från Stockholm i förmiddags var bland andra arbetsmarknadsminister Littorin och den socialdemokratiske skuggdito Österberg. I kväll talar moderaternas partiordförande Fredrik Reinfeldt i Almedalen.
Förbundet är med på flera arrangemang, alla med välfärdspolitiskt fokus. Först ut är ett seminarium om familjehemsvårdens villkor. Kl 8.00 på tisdag morgon i Krukmakarens hus på Mellangatan 21. Medverkar gör Riksdagsledamöterna Kenneth Johansson (c) , Alice Åström (v), Christer Engelhardt (s), Solveig Hellquist (fp), Jan Lindholm (mp), Michael Anefur (kd) samt socialborgarrådet i Stockholm Ulf Kristersson (m). I panelen medverkar också Eva Kollberg, ordförande för Föreningen Socionomer i Familjehemsvården.
På onsdag den 7 juli är det dags för Uppdrag Välfärd. Kl 13.15–14.45 i Kårhuset Rindi, Tage Cervins gata 1, vid Almedalen. Klyftan mellan rika och fattiga växer i Sverige. Våra medlemmars berättelser är samstämmiga. Socialtjänsten lider av resursbrist, ökande ärendemängd och avsaknad av politisk konsekvensanalys. Spaning efter solidariteten har vi döpt vårt seminarium till. Medverkar gör Joakim Palme VD för institutet för framtidsstudier, Ylva Johansson (s), Ulf Kristersson (m), Karin Rågsjö (v), Gunnel Wallin (c) och Christin Johansson, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR:
Reptricket är namnet på ett av våra två seminarier på torsdagen den 8 juli. Vilka är drivkrafterna för människor att söka jobb? De arbetslösa har blivit fler. Men inte jobben. Kl 11.00–12.15 på Kårhuset Rindi, Tage Cervins gata 1. Medverkar gör Luciano Astudillo (s), Hillevi Engström (m), Angeles Bermudez Engström, generaldirektör Arbetsförmedlingen, Melker Ödebrink, vd A-kassornas samorganisation och Christin Johansson, ordförande Akademikerförbundet SSR.
I krisens spår: Jönköping – en kommun i Sverige är namnet på det andra seminariet under torsdagen. Sveriges ekonomiska kris har påverkat de flesta kommuner i Sverige. Jönköping med tillverkningsindustri har drabbats av stora varsel och arbetslöshet under året. Hur har kommunen klarat välfärden? Om detta samtalar Acko Ankarberg Johansson (m) kommunstyrelsens ordförande, Peter Persson (s) kommunalråd, Lena Rocksjö, ordförande SSR föreningen i Jönköping, Annika Ögren, klubbordförande Husqvarna, Stefan Löfven förbundsordförande IFMetall och Christin Johansson förbundsordförande Akademikerförbundet SSR. Kl 13.30–14.45 i Kårhuset Rindi, Tage Cervins gata 1.
Av Maria Östberg Svanelind 2010-07-04 11:02 | Uppdaterad 2010-07-05
Det lära ha varit 149 stycken seminarier under politikerveckan 2004, då det genomgående temat hos många handlade om den då förestående folkomröstningen om EMU. Jag minns att vi då tyckte att det var väldigt många och undrade om inte taket var nått!
Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att få in alla. Många utnyttjar frukosten till sina arrangemang. Framtidens ledarskapsbehov inom vård och omsorg var namnet på ett av morgonens tidiga seminarium. Till doften av nymalt kaffe och med en ostfralla i handen kunde vi lyssna till ett panelsamtal där förbundsordförande Christin Johansson medverkade tillsammans med Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm, läkarförbundets vice ordförande Heidi Stensmyren, vårdförbundets vice ordförande Lisbeth Löpare Johansson och Kerstin Eriksson från Famna. Ett bra seminarium som där viktiga frågor om ledarskap inom denna sektor lyftes.
Bild: Maria Östberg Svanelind
Christin lyfte frågan om hur viktigt det är att chefer får förutsättningar att utföra sitt uppdrag, att de får mandat, befogenheter och inte minst resurser men också att man tydliggör vad som är det politiska ledarskapet med att besluta om mål och resurser och det är professionens chefer som ansvarar för genomförande, kvalité och uppföljningar.
Vård och omsorg behöver ett ledarskap som tar sin utgångspunkt i professionen. Patienter är inga produktionsenheter, sa socialstyrelsens generaldirektör. Det behövs kanske inte mer av ledare från andra branscher som man ibland tycks tro. Istället behöver sjukvården mer självförtroende. De behöver utnyttja och utveckla sina egna ledningssystem istället för att satsa pengarna på dyra managementkonsulter, sa läkarförbundets vice ordförande.
Och hur går vi då vidare frågade morgonens moderator. Det är dags att skapa en ledarskapsakademi för vård och omsorg, sa Lars-Erik Holm med SKL, staten och facken tillsammans och fick ivrigt instämmande av de andra paneldeltagarna.
Idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen och dagen till ära har de döpt om sig till Välfärdspartiet. Hoppas det också innebär bra välfärdspolitiska förslag i Lars Ohlys tal i kväll!
Röd-grönt möte med socialsekreterare i Enskede Årsta Vantör
Av Maria Östberg Svanelind 2010-06-23 17:52
Bild: Maria Östberg Svanelind
Idag var jag med på ett spännande lunchmöte i stadsdelen Enskede Årsta Vantör i Stockholm. Vår lokala facklige representant Anna Lytter hade bjudit in de röd-gröna partiledarna för att berätta om socialsekreterarnas vardag. Och de kom. Alla fyra. I nästan två timmar lyssnade Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson till socialsekreterarnas berättelser om sitt arbete och de människor de möter. Om hur ärendemängden ökar till följd av att fler människor hamnar utanför systemen. Om hur krympande resurser gör det svårare att hjälpa dem som verkligen behöver. Och de röd-gröna berättade förståss om vad de vill göra om de vinner valet den 19 september.
Inför dagens träff hade styrelserna för de lokala Saco och SKTF föreningarna tagit fram en gemensam Önskelista på förbättringar som de överlämnade till de fyra partiledarna. De beskriver vardagen i sin stadsdel. Varje dag, berättar de, så talar de med medlemmar som inte hinner med sina arbetsuppgifter. Ur detta föds både skam och dåligt samvete. De man inte hinner med själv hinner inte heller någon annan med. När alla har för mycket att göra finns ingen tid att sträcka ut en hjälpande hand till en stressad kollega. Och den som oundvikligen kommer i kläm är klienten, medborgaren, som behöver hjälp. När en organisation blir för slimmad, då händer det saker säger våra fackliga representanter. Allt som inte är absolut nödvändigt, reglerat i lag, prioriteras bort. De människor som har problem som inte passar in i mallarna får helt enkelt inte sina behov tillgodosedda. Mörkertalet är stort och man vet inte hur det går för dem som hamnar utanför. I Enskede Årsta Vantör är arbetslösheten i vissa områden mycket hög och utanförskapet stort. I den här stadsdelen finns det inte några klienter som hotar med sin advokat om besluten går dem emot. I den här stadsdelen har många äldre utslitna kroppar som följd av ett hårt och tungt yrkesliv. De behöver stöd och hjälp i vardagen, med hemtjänst och annat stöd. De finns helt enkelt inte särskilt många golfspelande 80 åringar berättade en socialsekreterare.
I listan över förbättringsområden skriver Saco och SKTF styrelserna att de vill ha resurser för att kunna utföra arbetet professionellt. Med kvalitet och engagemang. De vill att besluten ska vara rättssäkra och väl förankrade. De tycker det är bra att man utvecklar och tillämpar utredningsmetoder och ny forskning, men de konstaterar att det också oftast är mer tidskrävande.
Det är i mötet med människor som förändring sker. I Enskede Årsta Vantör har varje handläggare på försörjningsstödet ansvar för mellan 100 och 160 klienter. Det är inte svårt att inse att med ansvar för så många människor är det omöjligt att hinna med personliga möten.
Bild: Maria Östebrg Svaenlind
Frågorna är ofta fel ställda sa de röd-gröna. De fokuserar på fel saker. Det handlar inte om vad som är ”lönsamt”. Det handlar om medborgarnas behov, om kvalitet för medborgarna i de gemensamma välfärdstjänsterna. Det är tillexempel att den som gör jobbet ska ha rätt kompetens, sa Mona Sahlin. Välfärden ska fungera, därför utlovar vi inga skattesänkningar, sa Lars Ohly med ivrigt instämmande av tre andra.
Av Ursula Berge 2010-06-23 16:36
Jag var på ett seminarium här om veckan i Lund med den kryptiska rubriken ”valfärdens färdval”. Först tänkte jag att de måste ha skrivit rejält fel. Det borde ju stå ”välfärdens vägval”, men sedan insåg jag att dessa finurliga lundensare verkligen menade vad de skrev.
Jag kom dit fast besluten om att prata om att valfriheten har sina problem. Bland annat beskrev jag hur svårt skolvalet har blivit för många stockholmare när det nu införs i höst. I en bländande analys i en blogg på nätet har Jonas Vlachos skrivit om effekterna av skolvalet och att det kräver, inte bara att man vet vad man vill och har all information, utan också att man kan agera strategiskt. Svårt för i stort sett alla!
”Om Kalle och Stina båda vill in på skola A så får Kalle platsen om han har längst till sin näst närmaste skola. Stina skickas då vidare till sitt andrahandsval där hon emellertid konkurrerar med elever som har denna skola som förstaval. Eftersom aktivt val är viktigare än närhetsprincipen vid översökta skolor är det inte säkert att Stina får plats på denna skola heller och än mindre chans har hon på sitt tredjehandsval. / --- / Även om vi bortser från garantin inser vi att Stina hade klarat sig bättre om hon agerat strategiskt. Genom att sätta den näst närmaste skolan överst i stället för att ange sin sanna preferensordning hade hon ökat sina chanser att komma in på en acceptabel skola. Eftersom hon då inte haft någon chans alls att komma in på sitt egentliga förstahandsval är detta en välfärdssänkande konsekvens i skolvalssystem baserade på en prioritetsordning.”
Skolval är ett val av typen ”Single Winner Voting System” och alla som sysslat med valforskning vet att det inte är riktigt så enkelt som det låter. På Wikipedia kan man till exempel gräva ner sig i en matris som beskriver en massa olika valsystem och olika kriterier man kan tänkas vilja sätta upp för att ett valsystem ska fungera väl. Det är lätt att inse att ingen modell uppfyller alla kriterier man kan tänkas ställa. Alla har negativa sidor som man måste vara medveten om, om man så är politiker eller väljare. Saken är bara att ingen har all information, i alla fall ingen utanför valforskningen.
Jag står verkligen kvar vid att val är svårare än vad politikerna inser, men vad jag fick som tankeställare där på konferensen är vänsterns oförmåga att se kraften i människors vilja att kunna göra val. Möjligheten att kunna välja bort välfärdsalternativ som kränker är en viktig rättighet för människor, oavsett om man använder den eller inte.
Om man själv hade ett barn som mobbades i skolan, och skolan inte tog tag i mobbaren, skulle man ju känna sig oerhört kränkt om man inte fick flytta sitt barn till en annan skola. Även om valfriheten inte behöver vara i så dramatisk kontext är det en fundamental vilja hos människor att kunna göra val. Kraften i den känslan har till exempel socialdemokratin underskattat under lång tid, så till den milda grad att man också låtit kvaliteten sjunka i den offentliga verksamheten.
Men en viktig del av valfriheten är att välfärden inte får minska på ett oacceptabelt sätt för de som inte gör val, eller som inte har lika många faktiska val som andra. Hur ser vi till att garantera att vi bara får positiva effekter av valfrihet och inte negativa? Där har jag lagt mycket av mitt välfärdsfunderande på senare tid, men jag slås av att jag i det arbetet har glömt kraften i själva valfriheten.
Så i sommar blir det jag som läser ”Vägar till välstånd – Sambandet mellan demokrati och marknadsekonomi” skriven av Johannes Lindvall och Bo Rothstein (SNS 2010).
Av Eva Fagerberg 2010-06-11 13:50
Under mars månad 2009 avbröts LO/PTKs och Svenskt Näringslivs förhandlingar om ett nytt huvudavtal. I presskonferens efter de avslutade förhandlingarna förklarade Svenskt Näringlivs dåvarande ordförande Signhild Arnegård Hansen att de inte nått tillräckligt långt avseende förändring av turordningsreglerna, vilket var huvudorsaken till varför man inte ville fortsätta.
På den fackliga sidan drogs slutsatsen att arbetsgivarna såg framför sig att ett nytt avtal skulle kyla ner politikernas vilja att röra Las. Följaktligen bättre att avbryta, och med inramning av kris påverka politiskt intill valet i september i år. Så här dryga året efteråt var slutsatsen helt korrekt.
Svenskt Näringsliv har tillsammans med flera arbetsgivare attackerat Las och turordningsreglerna mycket hårt. Debatten har förts vid seminarier, i tv-debatter men främst i tidningsmedia. Man har använt ungdomars allt senare inträde på arbetsmarknaden som ett bräckjärn argumentmässigt för att rubba allmänhetens uppfattning om Las. Statistik och orsakssamband har redovisats mer eller mindre seriöst. Akademikerförbundet SSR gav sig också in i debatten med artiklar, och vi hade nyligen ett välbesökt seminarium i maj där en rapport ”Rörlighet – lag eller lagom?” presenterades. Läs den! Förbundet anser att parterna behöver återuppta huvudavtalsförhandlingarna snarast, vilket står först bland framtidsförslagen.
Svenskt Näringslivs nye ordförande Kenneth Bengtsson ger hopp om detta. Han säger att det är dags att ta upp förhandlingarna igen. Det bådar gott. Det finns dock en del att jobba med innan det kan ske. Några arbetsgivarorganisationer är minst sagt måttligt intresserade och kan sätta effektiva käppar i hjulet. Det råder för närvarande ett sorts avvaktande tillstånd efter det att Industriavtalet sades upp från Teknikarbetsgivarna. Vad skall komma nu? Vilka rycker åt sig initiativet? Kommer vi se något huvudavtal eller överhuvudtaget mer övergripande avtalslösningar? Frågorna är fler än svaren för närvarande.
Det är utan tvivel så att det är en del omfattande diskussioner som behöver tas på arbetsgivarsidan. Vi anser att Kenneth Bengtsson uttalat sig väl och hoppas på att han kan leda Svenskt Näringsliv till förhandlingsbordet. Ett nytt huvudavtal skulle vara ett bevis på att parterna står upp för den svenska modellen. Nya kvastar behövs sannolikt för att komma i mål. Hösten kommer att bli spännande.
Unga och invandrare göre sig icke besvär
Av Ursula Berge 2010-06-07 14:15 | Uppdaterad 2010-06-09 1 kommentar
Jag satt precis och skrev ett remissvar. Det handlade om att nyanlända invandrare inte ska kunna få både a-kassa och etableringsersättning. Det verkar ju rimligt att man inte ska kunna lyfta dubbla försäkringar. Hela modellen bygger ju på att välfärdssystemen inte missbrukas.
Men det som drog till sig mitt intresse var formuleringen i remissen att ”instegsjobb inte kan läggas till grund för arbetsvillkoret” i a-kassan. För er som inte läser a-kassans inträdesregler varje dag kan sägas att arbetsvillkoret är att man har arbetat minst sex månader, minst 80 timmar per månad under de senaste 12 månaderna. Lite varianter på det finns, men detta är huvudregeln. Då kan man bli medlem i a-kassan om man uppfyller lite andra villkor också.
Men om arbetet görs av en invandrare ska den personen inte kunna få a-kassa om finansieringen av jobbet var statligt, typ instegsjobb. Samtidigt är det ju lika mycket jobb för den enskilda som vilket annat jobb som helst. Logiken i a-kassans villkor är att det är individens arbetsinsats som är vitsen, inte var pengarna kommer ifrån.
Den här regeringen har tagit bort studerandevillkoret i a-kassan. Det innebär att nybakade akademiker från högskolan inte kan få grundbeloppet i a-kassan om de inte får jobb direkt efter studierna. Även om de skött sina studier och sina kontakter med Arbetsförmedlingen exemplariskt och stått till arbetsmarknadens förfogande.
Problemet med a-kassan är idag att de hårda villkoren för inträde gör att bara häften av alla arbetslösa får ersättning från a-kassan. Många av dessa arbetslösa är invandrare och unga. Hur hänger det här ihop med ambitionen att minska utanförskapet?
Men läser man reglerna runt sjukförsäkringen säger de tvärtom. För dem ändrar man villkoren så att långtidssjukskrivna lättare ska kunna komma in i a-kassan igen. Inkvalificeringstiden sänks från tolv till tre månader. Den överhoppningsbara tiden är inte fem år, utan tio, och arbetsvillkoret är inte halvtid i sex månader utan att de överhuvudtaget har ett arbete.
Är du invandrare eller ung ska du alltså inte in i a-kassan, men om du är långtidssjukskriven ska du in mycket lättare än alla andra. Statliga pengar både när det gäller sjuka och invandrare. Var är logiken?
Handlar det om att frisera siffrorna i sjukskrivningarna, mer än att värna a-kassornas bärkraft, rättvisan eller möjligheten för såväl invandrare som unga att, inte bara komma in på arbetsmarknaden, utan även i a-kassan och andra trygghetssystem?
Vi får bara tacka någon att alltihop ska utredas i tre år. Det behövs!
Av Maria Östberg Svanelind 2010-05-31 14:46 | Uppdaterad 2010-06-02
I morse stormade israeliska elitsoldater Ship to Gazas konvoj av hjälpsändningar till den isolerade Gazaremsan. Hur många dödats och skadats är fortfarande oklart. Ombord på båtarna till Gaza finns civila människor som hjälper till att frakta mat och andra förnödenheter till alla de palestinier som lever innanför murarna som omgärdar Gazaremsan. Allt sedan förra vinterns bombningar har bristen på livsmedel och andra nödvändigheter varit allvarlig.
Det är fullständigt oacceptabelt att en demokratisk stat attackerar civila människor som fraktar livsmedel och andra bristvaror. Sverige och EU måste fördöma det som skett och blockaden av Gazaremsan måste upphöra.
Liberalismens kärna – statligt obligatorium?
Av Ursula Berge 2010-05-31 10:42 | Uppdaterad 2010-06-09
Folkpartiet har bestämt sig för att a-kassorna är ett viktigt politikområde. Huvudförslaget för att lösa de problem de anser finns är att förstatliga och göra obligatorisk. Det är en intressant profil för ett liberalt parti! Men det viktiga är ju vilket problem folkpartiet egentligen vill lösa? Är det ineffektivitet? Låg anslutningsgrad? För låg trygghet?
I en jämförelse med andra statliga stora trygghetssystem visar det sig att de fristående a-kassorna är exceptionellt effektiva, till exempel med färre felaktiga utbetalningar.
Låg anslutningsgrad? 2006 när den borgerliga regeringen tog över var det 700 000 löntagare som inte var med i någon a-kassa. Sedan dess har villkor förändrats, taket legat oförändrat, ersättningsnivåerna successivt urgröpts och avgifterna ökat. Ytterligare 800 000 löntagare har därför lämnat a-kassan. Om folkpartiet vill göra något åt att för få är med i a-kassan är det underligt varför man inte tittar på de åtgärder man själv vidtagit de senaste fyra åren och som mer än dubblat ”utanförskapet”.
För låg trygghet då? Detta är ett verkligt problem. Tre av fyra heltidsarbetande a-kassemedlemmar är underförsäkrade. Adresserar då folkpartiet det här problemet? Nix? Ersättningsnivåerna nämns aldrig.
Sören Öman, som är erkänt duktig på de här frågorna, utredde möjligheterna till en obligatorisk a-kassa så sent som 2008. Hans förslag lades omedelbart i papperskorgen av regeringen när han bland annat föreslog en modell med en avgift på drygt 5 000 kronor per år för de som inte frivilligt var med i någon a-kassa. Regeringen beskrev det som att ”lösningen skulle innebära ett alltför tekniskt komplicerat system”.
Men det är inte bara folkpartiet som är ute och drar i a-kassefrågorna. Man har också fått med sig resten av den borgerliga regeringen. Denna gång ska socialborgarrådet i Stockholm – Ulf Kristersson ge sig på frågan. I hans direktiv står det att försäkringen ”ska omfatta alla som förvärvsarbetar och uppfyller arbetsvillkoret.” Utredningen ska också: ”pröva alternativa organisationsformer för en framtida, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.”
Två år efter att en utredning lades i papperskorgen ska samma fråga utredas på nytt. Om regeringen tycker det är viktigt med kostnadseffektivitet och att lösa verkliga problem, är det helt oförståeligt att det läggs så mycket energi på a-kassefrågan. Till det kommer den helt otippade liberala ambitionen att införa fler statliga obligatorier. Om inte orsaken är en helt annan!
Av Maria Östberg Svanelind 2010-05-28 10:34
I min familj var aldrig mors eller fars dag något viktigt. Kommersiellt påfund sa de samstämmigt. Nu var inte det skolans uppfattning så mina föräldrar så mina föräldrar försågs med lämpliga egentillverkade pressenter från både mig och mina syskon när det var dags för föräldrarnas dagar. På samma sätt har det varit med mina barn. Självklart har det varit fantastiskt att bli uppvaktad av dem.
På söndag är det Mors dag igen. Det uppmärksammas av en rad organisationer tillsammans med The White Ribbon Alliance for Safe Motherhood i Sverige. På Sergels Torg i Stockholm genomförs en manifestation för att stoppa mödradödligheten i världen. Det är ett faktum att varje minut dör en kvinna i världen under graviditet eller förlossning. Det innebär att 1500 kvinnor dörvarje dag av komplikationer från att vänta eller föda barn. I låginkomstländer är komplikationer från graviditet och förlösning den vanligaste dödsorsaken hos kvinnor i barnafödande ålder. Med ett fungerande hälso- och sjukvårdssystem skulle nästan alla dessa dödsfall gå att förhindra.
Graviditet är ingen sjukdom och kvinnors överlevnad borde vara en mänsklig rättighet. Naturligtvis handlar det både om hur stater väljer att satsa resurser för forskning och utveckling och om religion. Lite mindre på militär upprustning och lite mer på mänsklig överlevnad. Mer av preventivmedel och legala aborter istället för illegala aborter utförda på en smutsigt källare på någon bakgata av någon som inte är gynekolog. Om detta kan man läsa i en intervju med Staffan Bergström, professor i internationell hälsa, i Kyrkans tidning.
Det är en skam för världen att vi kan sätta människor på månen och i den rika delen av världen rädda livet på både mamma och barn redan efter halva graviditeten men i den fattiga delen av världen fortsätter kvinnor att du i komplikationer från det kanske mest naturliga vi vet. Att ge liv.
Handlar socialpolitik om solidaritet?
Av Maria Östberg Svanelind 2010-05-21 15:16 1 kommentar
Under flera år har Akademikerförbundet SSR fokuserat på välfärd.
På generell och solidariskt finansierad välfärd för alla. På avsaknad av välfärd för några.
Vi har konstaterat att den generella välfärden inte är starkare än dess svagaste länk, den välfärd som den med minst resurser får del av.
Under samma period har flera av de system som är nödvändiga för att kunna upprätthålla en hög nivå på den generella välfärden dramatsikt förändrats. Sjukförsäkringssystemet och a-kassan är exempel på det.
Den som har jobb har ofta fått mer i plånboken men samtidigt har de gemensamma välfärdstjänsterna fått nya förutsättningar. Tillgänglighet till vård och omsorg, barngruppers storlek, kvalitén i äldreomsorgen och ökning av antalet barnfamiljer som vräks är exempel på det.
Människor som pressats ur systemen är idag hänvisade till försörjningsstöd. Det innebär att trycket på socialtjänsten ökat dramatiskt.
Genom att undersöka hur våra medlemmar i socialtjänsten har det på jobbet får vi också reda på hur samhället klarar av att stötta dem som kanske mest av allt behöver det. Bakom statistiken gömmer sig många människors berättelser, om deras liv, erfarenheter och drömmer. Om liv som slagits i spillror och om människor som rest sig och kommit igen. Men om socialtjänsten ska kunna fungera så behövs mer resurser. Och mer solidaritet.
I veckan har Akademikerförbundet SSR presenterat tre undersökningar om socialsekreterare I Malmö, Göteborg och Stockholm. Undersökningsföretaget Novus har intervjuat socialsekreterare i några utvalda stadsdelar i de tre städerna. Låt vara att stadsdelarna valts just för att de har högre arbetslöshet, större segregation och mer av utanförskap än andra stadsdelar. Men resultatet är inte desto mindre alarmerande.
I Göteborg är det stadsdelarna Bergsjön och Lärjedalen som undersökts. Två av tre uppger att antalet ärenden, tyngden i ärendena och stressen ökat de senaste två åren. Många uppger att de inte ges möjlighet att jobba på ett professionellt sätt, att utrymmet att jobba med förebyggande insatser minskat och att kommunens ekonomi styr valet av insatser. Christina Matsdotter som är ordförande i Göteborgs stads SSR föreninge menar att politikerna måste ta ansvar för socialtjänsten i kommunen och ge förutsättningar att göra ett professionellt arbete.
I Malmö är det stadsdelarna Rosengård, Södra Innerstaden och Kirseberg som satts under lupp. Resultatet är i många avseenden lika. 70 procent av de tillfrågade uppger att arbetsuppgifterna, stressen och tyngden i ärendena ökar. Jan Lanzow Nilsson som är facklig sekreterare i Malmö är orolig för att de medborgare som har samhällets allra största behov av stöd och skydd är de som kommer att drabbas.
I Stockholm har stadsdelarna Rinkeby/Tensta och Enskede/Årsta/Vantör granskats. Här uppger 73 procent av socialsekreterarna att resurserna för det förebyggande arbetet minskar. Budgeten är överordnad och hälften uppger att de inte längre har möjlighet att leva upp till socialtjänstlagens intentioner. Ann-Cathrine Hjert som är ordförande i SSR föreningen i Stockholms stad berättar att klineter med behov av placering erbjuds öppenvård och de klienter som är i behov av öppenvård, de får ingenting alls.
Vi vill ha jobb – och en arbetslöshetsförsäkring värt namnet
Av Stina Andersson 2010-05-12 13:47 | Uppdaterad 2010-06-09
Höj taket i a-kassan har länge varit fackföreningarnas samlade krav. Det kan inte vara så att det endast är 25 procent av de arbetslösa och som arbetar heltid som får 80 procent av sin lön. Försäkringen är helt urholkad och utgör för de allra flesta inget fullt ekonomiskt stöd vid arbetslöshet.
Samhället måste solidariskt ställa upp för de som drabbas av arbetslöshet. Försäkringen ska ha en konstruktion där alla gemensamt tar ansvar. Den koppling som finns mellan arbetslöshet inom a-kassans område och avgiftens storlek får orimliga konsekvenser. De som har hög arbetslöshet betalar mest och de som låg arbetslöshet har lägst avgift. Den ekonomiska kris som vi just genomlevt drabbar långt utanför vad de olika a-kassorna kan råda över. Vi har idag en arbetslöshet på hela 9 procent vilket är en mycket hög siffra.
Nästan alla kommuner har fått ökade kostnader för försörjningsstödet under de senaste åren .
I snitt ökade försörjningsstödet med 20 procent under föregående år. Många ungdomar får försörjningsstöd. De har inga sociala problem men de saknar arbete. I Stockholm har vi en mycket hög ungdomsarbetslöshet, var femte ungdom mellan 18-25 år är utan arbete. Vi efterlyser samordnade gemensamma insatser för att öppna arbetsmarknaden för ungdomar. Arbetslösheten bland unga är oroväckande hög och försörjningsstödet är stort i denna grupp.
Chefen för a-kassornas samorganisation Melker Ödebrink är kritisk till hur förändringarna har skett inom a-kassan. Han menar att höjningarna av egenavgiften till a-kassan är onödig eftersom arbetsmarknadsavgiften mer än väl täcker kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Detta håller inte Littorin med om, han menar att arbetsmarknadsavgiften inte alls är öronmärkt utan anser att man kan använda arbetsmarknadsavgiften till att finansiera jobbskatteavdraget. I regeringskansliets rättsdatabaser står det att arbetsmarknadsavgiften kan förutom att finansiera arbetslöshetsförsäkringen gå till arbetsmarknadsåtgärder, men inte rätt in i stadsbudgeten till vad som helst.
Om detta och mycket mer vad gäller att skapa fler jobb och trygga försäkringar handlar Akademikerförbundets SSR s debattbok Reptricket som kommer den 27 maj.
Nu tar vi debatten om rätten till jobb och rättvis försäkring!
