Välfärden syns dåligt i valrörelsen
Av Ursula Berge 2010-08-28 14:04 | Uppdaterad 2010-09-08
Om man tillåter sig att göra valaffischerna till test på valrörelsens innehåll kan man bli lätt beklämd. Inte nog med att de innehåller oförsvarligt många floskler – de lider akut brist på visioner om välfärden.
Bäst är utan tvekan socialdemokratins valaffisch ”48 000 händer väntar på att ge dig en bättre välfärd”, men den räcker ju inte långt. Och s-valaffischen ”Vi kan inte vänta” är ju ett skräckexempel i otydlighet. På vad då? Bussen, läkaren, makten? Inget känns ju precis lockande som välfärdsbudskap. Vänsterpartiet kör kloss-bygge med klassikerna: vård, skola, omsorg, med den kärnfulla, men korthuggna åsikten ”Håll ihop”. Men det räcker inte heller!
Skräckexemplen i den här valrörelsen är ur välfärdsavseende kristdemokraterna. De kan vinna PR-priser på sina strutsar, hyenor och gorillor som partiledaren stint stirrar i ögonen, men budskapen är ju gräsliga. ”Låt familjerna bestämma mer” är en bra affisch som man kan fylla med klassisk kd-politik, men vad betyder ”Mer respekt för äldre” och ”Ett mänskligare Sverige”? Hur får vi bort köerna på akuten och socialkontoren med de budskapen? Och vem är emot?
”Alla Sveriges skolor måste få mvg” säger moderaterna och i min värld låter det mer som betygsinflation än en skola i världsklass. Då är ju folkpartiets ”Framtiden börjar i klassrummet” så mycket bättre och så klart sann. Och kanske behöver inte det partiet ha ett mer innehållsrikt skolbudskap än så. Den politiken är vi bekanta med.
Vart tog visionerna och de handfasta och begripliga budskapen av stilen ”Eget rum på långvården” vägen? Det var Bengt Westerbergs valvinnare 1985, men i konkretion och lyft blick mot horisonten välfärdsmässigt har den inte fått någon vettig uppföljare på 25 år.
Välfärden har revor som det kräver politiskt mod och visioner för att täppa igen. Varför är det så svårt för de politiska partierna att formulera det?
