Aktuella ämnen
Arkiv 2013
Arkiv 2012
Arkiv 2011
Arkiv 2010

Timbros kampanj mot Fairtrade – stoppa plågsamma argumentationsförsök

Av Henrik Alfredsson 2012-10-19 16:13


Akademikerförbundet SSR:s studentinformatör Jack Senften bjuder förbipasserande studenter på rättvisemärkt kaffe och ekologiska kakor i Lund.

För en timme sedan presenterades resultatlistan för årets Fairtrade Challenge eller Rättvisefikans dag. Idén bakom evenemanget är enkel, det handlar om att uppmuntra företag och organisationer som sympatiserar med Fairtrade-idén att bjuda så många som möjligt på rättvisemärkt kaffe. Syftet är förstås att få fler att fundera över problemen med globala orättvisor och vad man som enskild konsument kan göra åt det.

Rättvisefikans dag blev en succé med närmare 600 000 fikadeltagare, 200 000 fler än ifjol. Stort grattis till vinnaren Coop som under gårdagen bjöd 116 000 kunder på rättvisemärkt kaffe. Även Akademikerförbundet SSR deltog fast med blygsammare resultat. Tack vare engagemanget från våra förtroendevalda och medlemmar, som bjöd på rättvisekaffe i Malmö och Lund, nådde vi ut till ett hundratal fikasugna, vilket räcker gott för att göra mig stolt över mitt förbund!

Gårdagens stora besvikelse var det pressmeddelande som tankesmedjan Timbro kablade ut kl 07:55 på morgonen, ungefär samtidigt som tusentals volontärer över hela landet var i full färd med att förbereda dagens fikafest. Pressmeddelandet berättade om en studie från Berkeley om att organisationen Fairtrade dras med systematiska problem. Inget fel i att sprida kännedom om kritiska studier, det är bara bra att även ideella organisationer som Fairtrade granskas så att eventuella missförhållanden som gör att de inte lyckas uppnå sina mål kommer i dagen och kan åtgärdas.

Studien från Berkeley publicerades för en månad sedan. Att Timbro väljer att lansera den som en ”nyhet” just på Rättvisefikans dag är naturligtvis ren taktik. Inget fel i det heller, för att lyckas med pressarbete är taktik naturligtvis viktigt, men minst lika viktigt är att man har torrt på fötterna om man väljer en så konfrontativ tajming som Timbro. Och det är just där problemet ligger. Timbro har i det här fallet inte bara blöta strumpor, de står med spiksoppa upp till slipsknutarna.

Berkeley-studien fokuserar enbart på den tydligt teoretiskt avgränsade frågan om en reglerad marknad kan tjäna som utvecklingsverktyg. Det är bra att en vetenskaplig studie är tydligt avgränsad, men det är just denna avgränsning som gör att det blir så halsbrytande när Timbro vill ta studien till intäkt för att döma ut hela Fairtrade-rörelsen.

För det första säger studien ingenting om värdet av att öka medvetenheten om globala orättvisor hos oss konsumenter i den rika världen, vilket ju är en viktig del av poängen med just Fairtrade Challenge-dagen.

För det andra tar den inte upp vilka positiva effekter det har att Fairtrade-kooperativens blotta existens gör att det sprids inspiration och kännedom bland lantbruksarbetarna i tredje världen om att det finns alternativ till slavliknande arbetsförhållanden.

För det tredje säger studien inget om vilket inflytande Fairtrade-producenterna haft på traditionella plantageägares attityder till att förbättra villkoren för sina arbetare.

För det fjärde tar studien ingen som helst hänsyn till de långsiktiga verkningarna av att många kooperativ tack vare Fairtrade-premien kunnat investera i skolor och hälsocenter.

För det femte… nä, det blir bara för tjatigt. Listan skulle kunna göras längre, man skulle kunna hänvisa till forskning som visar att Fairtrade-initiativet haft positiv inverkan på att skapa hållbara socio-ekologiska system, till exempel en rapport från University of Greenwich (2010) som konstaterar att det finns starka bevis för att Fairtrade skapar gynnsamma ekonomiska möjligheter för småskaliga lantbrukarfamiljer. Men helhetsbilder och mångsidig analys verkar inte vara Timbros grej. De väljer istället att slå knut på sig själv i sitt tendentiösa urval av källor och hänvisar till en tidigare svensk forskningsrapport – Vad uppnås med rättvisemärkning? av Helena Johansson vid AgriFood Economics Centre i Lund (2009) – som enligt dem också bekräftar bilden att Fairtrade saknar potential att hjälpa fler än ett mycket begränsat antal jordbrukare. Jag citerar ur rapporten:

”Sammanfattningsvis kan Fairtrade ha positiva effekter för den ringa andel av världens fattiga jordbrukare som omfattas, men ett system baserat på inkomsttransfereringar i form av minimipris och en social premie samt standarder är inte en möjlig väg för att i stor skala ge fattiga jordbrukare bättre levnads- och arbetsvillkor.”

Visst kan det vara så att det är endast är en begränsad andel av världens lantbrukare som får hjälp av Fairtrade-premien. Fairtrade har ju aldrig heller påstått sig ha resurser att helt utrota fattigdomen eller göra livet bättre för alla de 880 miljoner utsatta u-landsinvånare som är beroende av lantarbete. Men någonstans måste man ju börja om man vill hjälpa till att skapa schysstare villkor. Och att hjälpa en begränsad andel är ju ändå bättre än inga alls.

Värst av allt i Timbros upprepade kritik mot Fairtrade är att tankesmedjan enbart verkar intresserade av att skjuta i sank den motivation som driver alla de tusentals ideellt arbetande volontärer som står bakom Fairtrade-rörelsen. Timbro gör inga försök, varken i sitt pressmeddelande eller i den 20-sidiga klagoskriften Vad Rättvisemärkt inte berättar (2007), att lägga fram egna förslag till hur man istället kan arbeta för att komma till rätta med de globala orättvisorna och skapa schysstare villkor för lantbruksarbetare i tredje världen.

Gårdagens pressmeddelande, Timbros ständiga naggande på alla ideella entusiaster som står upp och försöker göra något åt orättvisorna, deras desperata jakt efter minsta lilla forskningsstudie som med skohorn och vaselin kan pressas in som belägg i kampanjen mot Fairtrade… det finns något i allt detta som får mig att tänka på den gamla kampvisan som Djurgårdens supportrar brukar sjunga för att heja fram sitt lag: Håll tätt bakåt – full fart framåt. Timbro är precis som den visan. Fast utan viljan att fara framåt. Och utan förmåga att hålla tätt bakåt. Om ni förstår vad jag menar.

Dela
 
Fackligt
Politik och samhälle
Socialförsäkring och socialpolitik