Oförändrat skydd för magsjuka hamstrar och utsatta barn
Av Titti Fränkel 2012-09-20 17:12

Jag missunnar inte hamstern rätten att bli omhändertagen av en legitimerad veterinär. Jag förundras bara över hur regeringen kan tycka att den rätten är viktigare än barns och barnfamiljers rätt till en behörighetsskyddad socialtjänst. Bild: Ernesto Azuar Valenzuela, Wikimedia Commons
Den barnfamilj som lämnar sin magsjuka hamster till veterinären kan känna sig trygg i vetskapen att veterinären är utbildad för sin uppgift. Men den barnfamilj som söker, eller tvingas söka, socialtjänstens stöd för till exempel utredningar om tvångsomhändertagande kan vi inte vara lika säkra på att ärendet sköts av en person som är utbildad för sin uppgift.
Många har väntat på regeringens proposition om stärkt barnskydd för barn och unga som far illa. Nu har den äntligen kommit. Flera av förslagen är bra, till exempel tydligare anmälningsskyldighet och att barnens bästa ska vara avgörande vid beslut om vård och behandling, men dessa ljusglimtar och allt det vackra talet om stärkt barnskydd överskuggas dessvärre helt av besvikelsen att regeringen passar i behörighetsfrågan. Trots att Barnskyddsutredningen föreslår behörighetskrav i form av socionomexamen, inrättande av specialistutbildningar och lag på att alla kommuner ska ha tillgång till specialister väljer regeringen att inte följa utredningens förslag på denna den viktigaste punkten.
Lyckligtvis är det oftast kompetenta och välutbildade socialsekreterare som sköter barnavårdsutredningarna i vårt land idag, men behörighetsfrågan handlar om att ge oss medborgare en garanti. Med legitimation följer också individuellt, formellt ansvar för professionsutövandet. Är det verkligen rimligt att vem som helst, utan formella krav på utbildning och kompetens, ska kunna fatta ingripande beslut om barn och vuxnas liv, medan den som ska bota en magsjuk hamster måste vara legitimerad och kan hållas individuellt ansvarig inför rätta för eventuella brister i sitt yrkesutövande?
Återstår nu att åtminstone följa upp att de förslag till stärkt barnskydd som regeringen trots allt lagt också blir verklighet. För att motivera barns bästa krävs gedigen utbildning, kunskap och erfarenhet. Kunskapen ska kunna relateras till forskning och beprövad erfarenhet. Det ställer mycket höga krav på professionen att i tider av ekonomiska åtstramningar våga insistera på dyra vårdinsatser när det finns billigare att tillgå.
Att anmälningsskyldigheten tydliggörs bör rimligen leda till att fler barn och unga blir aktuella för utredning, och får tillgång till de insatser de behöver. Som de flesta känner till är socialsekreterare redan en hårt ansträngd yrkesgår. Utan resurstillskott riskerar de goda förslagen att endast bli ett slag i luften.

















