Lokal lönebildning är för SKL lika med sifferlösa avtal

Av Lars-Erik Ekbäck Eriksson 2012-04-27 14:42

Vad kan man göra med ett förhandlingsbud från en motpart som inte månar om att leva upp till de intentioner som finns i det befintliga avtalet?  Bild: Riggwelter, Creative Commons

Temperaturen i avtalsrörelsen inom kommun- och landstingssektorn stiger för varje dag vi närmar oss 30 april, den dag då det befintliga kollektivavtalet för 140 000 anställda inom välfärdssektorn löper ut. Just nu pågår intensiva förhandlingar för att parterna ska bli klara till månadsskiftet.

Under avtalsförhandlingarna har Sveriges kommuner och landsting, SKL, visat tydligare än någonsin tidigare sin ambition att införa ”avtal utan centralt angivet utrymme”, eller sifferlösa tillsvidareavtal, som det heter på mer begriplig svenska. SKL har på sin avtalsblogg och i de större morgontidningarna varit tydlig med att lokal lönebildning och individuell lönesättning är lika med sifferlösa avtal. I dagens DN går att läsa om slutspurten kring de nya löneavtalen för kommun- och landstingsanställda. Där framgår bland annat att arbetsgivaren i Region Skåne vill ge sjuksköterskorna som har sifferlöst avtal 1,7 procent trots att den så kallade normen inom industrin ligger på 2,6 procent. Är det priset man får betala för den lönemodell SKL så varmt förespråkar, tänker jag.

Historiskt sätt har vi gått från en solidarisk lönepolitik till mer individuell lönepolitik, där individens prestation sätts i centrum. Lönen är tänkt att vara ett styrmedel för att nå mål och förväntningar i verksamheten. En förutsättning för att individuell lönepolitik ska fungera är att lönen sätts nära individen, det vill säga av en chef som känner till individens prestation samt har befogenhet att påverka utfallet.  Det synsättet köper jag fullt ut.

Akademikerförbundet SSR är förespråkare av lokal lönebildning och individuell lönssättning, det är också med det synsättet vi tecknar våra avtal. Som central part måste vi vara med att sätta ramarna för den lokala lönebildningen, vi måste hjälpa till att stärka förutsättningarna för en bra tillämpning.

Som det ser ut i kommuner och landsting idag är det inte ovanligt att centralt styrda enheter håller i pengarna och bestämmer vad som ska prioriteras. Problemet är att närmaste chefen, alltså den chef som är närmast ovanför den enskilde arbetstagaren, alltför ofta inte har tillräckliga ramar och befogenheter att påverka utfallet, trots att denne oftast är bäst lämpad att sätta lön eftersom han eller hon i regel har bäst insyn i medarbetarnas kompetenser och prestationer. Ju längre avståndet blir mellan lönesättande chef och medarbetare desto mer tenderar lönesamtalet mer handla om att ”meddela” lön istället för att ”diskutera” lön. Lönesamtalens inriktning, pratet om måluppfyllelse, arbetsresultat och löneutfall förlorar den mening och betydelse som fastslås i kollektivavtalet.

Under 2011 hölls partsgemensamma och avtalsvårdande lönekonferenser. Där framkom, både från fackligt håll och från lönesättande chefer, att den lokala löneprocessen inte fungerar så som det är tänkt. Det är svårt att premiera goda insatser när ramar och befogenheter ligger på en annan nivå. När en hoppfull medlem som visat framfötterna lönesamtal efter lönesamtal får höra från sin närmsta chef att ”tyvärr har jag inte befogenhet att fördela mer pengar” är det lätt att tappa tron på modellen. Nu vill SKL gå ett steg längre och införa sifferlösa tillsvidareavtal, den mest extrema och djärva modellen för lokal lönebildning. Jag ställer mig frågan, hur ska vi som fackförbund kunna acceptera centrala regleringar utan siffror när arbetsgivaren inte kan leva upp till det avtal vi har idag?

Det måste finnas en vilja att leva upp till intentionerna i det avtal vi har för att gå ett steg längre, jag kan inte se att den viljan finns. Det vi vill från fackligt håll är att stärka den lokala lönebildningen för att på så sätt minska godtycklighet så att våra medlemmar åter börjar tro på individuell och differentierad lönesättning. Då måste det finnas en maktbalans i den lokala lönebildningen.