Inte nattsvart i regeringens höstbudget
Av Daniel Hjalmarsson 2012-09-12 11:38
Hugo Oehmichen (1843-1932). Im Kindergarten (Olja på duk, Sammlung Volmer Düsseldorf)
På torsdag nästa vecka presenterar regeringen Reinfeldt sin budget för 2013, men redan nu läcker det i vanlig ordning ut nyheter om den ena satsningen efter den andra från Rosenbads presscenter nästan varje dag. Många av de påstådda satsningarna är närmast att beteckna som fasadputs på ett rämnande välfärdsbygge, men så finns det också en del ljusglimtar på natthimlen. De stärkta anslagen till nattis och antidiskrimineringsbyråer är två mycket små bitar i det stora budgetpusslet, men desto större bitar i livspusslet för de enskilda individer som berörs.
Regeringens utspel igår om 108 miljoner till nattis, det vill säga barnomsorg på obekväm arbetstid, möttes nästan med förakt från sossarna som anser sig ha varit först på den bollen. Regeringen har absolut gjort en kovändning i frågan och arbetslinjen syns även här. Och jag håller med. Det anstår inte en välfärdsstat att inte kunna erbjuda lösningar för att kombinera arbets- och familjeliv. I den nya skollagen som trädde i kraft 1 juli 2011 ska kommunerna bli bättre på att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, och antalet kommuner som erbjuder det ska enligt utsago ha ökat.
Enligt regeringen får idag nästan 5 000 barn omsorg på kvällar, nätter och helger. Därför är det här förslaget bra. Inte minst för den växande skaran ensamstående med barn, där också mammafattigdomen breder ut sig. Ibland hör vi i media skräckexempel där kvinnor (för det är oftast kvinnor) som tvingas tacka nej till högre sysselsättningsgrad eller bättre betalda jobb för att de inte lyckas ordna barnomsorg. Förhoppningsvis får vi se mindre av det i framtiden.
Ytterligare ett positivt besked läcktes från den kommande budgeten häromdagen, stödet till antidiskrimineringsbyråerna permanentas och höjs från tio till tolv miljoner. Det permanentade stödet skapar arbetsro och struktur för de fristående organisationerna. Samverkan mellan stat och civilsamhället gynnar flera parter och kunskapsöverföringen går snabbare. Det är i alla fall min erfarenhet. Antidiskrimineringsbyråerna är ett bra komplement till DO och inte minst för de fackligt oorganiserade när det gäller arbetslivet.
Sista raden ovan retar säkert en del av mina fackliga kollegor ute i landet som tycker att alla borde vara medlemmar i facket. Men vad folk borde göra och vad folk verkligen gör skiljer sig ofta åt. Antidiskrimineringsbyråerna är ett bra komplement, men enligt min mening ingen konkurrent till facket. Och så länge vi i de fackliga organisationerna inte kan nå ut och förklara för de oorganiserade individerna nyttan med ett fackligt medlemskap så har vi helt enkelt inte lyckats tillräckligt bra.
Å andra sidan kan inte staten vara räddningen för allt och alla. Individernas frihet och ansvar är viktigt, men det får inte stå i vägen för goda politiska lösningar rörande nattisverksamhet och ett aktivt civilsamhälle som är drivande i att motverka diskriminering på alla nivåer.
