Ingen arabisk vår i Västsahara
Av Maria Östberg Svanelind 2012-07-11 07:37 | Uppdaterad 2012-07-12
När den arabiska våren startade i Tunisien så hoppades också västsaharierna på förändring. Den största fredliga protesten sedan Marockos ockupation startades och över 20 000 västsaharier reste ett tältläger i öknen, en demonstration för ett bättre liv och mot Marockos övergrepp och förtryck. Protesterna slogs snabbt ned av marockansk polis och militär. Idag talar ingen om någon arabisk vår i Västsahara.
Frågan om Västsahara upprör. Afrikas sista koloni säger FN och har upprepade gånger slagit fast att landet är ockuperat. Det går helt enkelt inte att tala om Marocko utan att nämna Västsahara. Och det är därför jag med stor vånda ser att en tidigare marockansk minister är inbjuden att tala på Världskonferensen om socialt arbete. Inte för att han hoppat av och nu kräver ett fritt Västsahara utan för att han ska berätta om hur den arabiska våren fått fäste i Marocko.
Bild: GP
Jag hade gärna sett att t ex Natasa Mirosavic, svensk jurist som jobbat för FN i Algeriet hade fått berätta om sina erfarenheter, istället länkar jag till en intervju med henne i Sveriges radio. Rabab Amidane lever sedan drygt två år som politisk flykting i Sverige. Hon hade också kunnat berätta om hur frihetssträvanden och fredliga demonstrationer slås ned i Marocko och i det ockuperade Västsahara. Istället länkar jag till en intervju med henne i Dagens Nyheter. Emmaus Stockholm hade kunnat berätta om sina mångåriga erfarenheter av socialt arbete i de Västsaharisk flyktinglägren i Tindouf.
Västsahara är ett rikt land med viktiga naturresurser. Stora fosfatfyndigheter, en mycket fiskrik kust och förhoppningar om både olja och gas gör landet till en guldgruva. I Sverige är den politiska enigheten stor. Alla partier har uttalat sitt stöd för ett fritt Västsahara och 2009 fick den fängslade västsahariern Brahim Dahane Per Angerpriset av regeringen. Riksdagsledamöter från i stort sett alla partier har försökt få resa in på ockuperat område men hindrats av Marocko och i EU parlamentet har Sverige under flera år drivit kravet om att stoppa EUs avtal med Marocko om fiske på Västsaharas vatten och i vintras blev det äntligen också EU parlamentets beslut att respektera folkrätten och stoppa fisket på Västsaharas vatten. Bland alla de afrikanska staterna är det endast ett, Marocko, som inte erkänt Västsahara som en självständig stat.
Nästa avtal att titta på är sannolikt EUs jordbruksavtal och sommarens Almedalsvecka bjöd på ett fullproppat seminarium om hur Marocko odlar tomater på ockuperad mark. Rapporten kan du läsa här.
Västsahara koloniserades av européer som så många andra länder i Afrika under 1800-talet. 1884 blev det en spansk koloni och förblev så ända fram till 1970 talet då Spanien beslutade om tillbakadragande. Men istället för frihet ockuperades Västsahara återigen. Marocko och Mauretanien delade inledningsvis landet mellan sig, men redan 1979 lämnade också Mauretanien. Det befrielsekrig som startade 1976 avbröts med vapenvila 1991 och allt sedan dess har Västsaharierna varit utlovade en folkomröstning under FNs beskydd om landets framtid, men än har den inte genomförts. Marocko är inte intresserade, de vill ge Västsahara en viss autonomi men ingen frihet. En mur längre än Sverige har byggts längs med gränsen mot Algeriet för att hindra Västsaharierna att flytta tillbaka till sitt land.
Egentligen är det ganska enkelt. Det är bara för Marocko att lämna Västsahara, att riva muren, släppa de politiska fångarna och låta alla de över 160 000 flyktingarna återvända från lägren i öknen i Algeriet. Det finns en exilregering formad av Polisario med säte i flyktinglägren som är beredda att ta över vilken dag som helst.
Du kan läsa mer om Västsahara bl a på följande sidor:
