Hårresande när sparkade toppchefer hamnar på ”elefantkyrkogården”
Av Lars-Erik Ekbäck Eriksson 2012-08-10 13:42
Under den senaste tiden har det varit en hel del medial uppmärksamhet kring Tillväxtväxtverkets representation och dess generadirektör Christina Lugnets förehavanden. Följetongen slutade med att hon blev avsatt av näringsministern. I den mediala uppståndelsen har en folkstorm blåst upp en nygammal fråga. Frågan handlar om maktelitens generösa villkor efter att de har blivit avsatta som chefer. Under veckan har det i både DN och Aftonbladet gått att läsa om allmänheten och politiker som rasar och kräver en lagändring för avsatta generaldirektörer. – Det är fullständigt hårresande menar Anders W Jonsson (C).
Som det ser ut idag anställs generaldirektörer på statliga myndigheter på tidsbegränsade visstidsförordnande som löper under ett antal år. Att bryta ett förordnande under kontraktstiden är med de regler som gäller nästintill omöjligt. Ett vanligt scenario när förtroendekapitalet för en toppchef är förbrukat är att han eller hon hamnar i någon sorts utredningsuppdrag i skymundan från den offentliga makten, dock med fulla anställningsförmåner kontraktstiden ut. I Christina Lugnets fall blir det tre år framåt med en månadslön på 91 000 plus andra förmåner. I vitsiga ordalag sägs att de hamnat på ”elefantkyrkogården”.
Är det rimligt kan man fråga sig? Den första reaktionen jag har som många andra är, utan att gå in i detaljerna, vilket slöseri med skattemedel. Missköter man jobbet borde man väl få sparken.
Juridiskt sett omfattas generaldirektörer och liknande positioner med företagsledande ställning inte av Las (Lagen om anställningsskydd). Därför är det mer en regel än ett undantag att toppchefer har avtalat en trygg avgångslösning om denna tvingas avgå innan uppdraget är slutfört. Det är också någotsom vi som fackförbund hjälper våra chefsmedlemmar med som har chefsbefattningar som faller utanför Las. Jag är av uppfattningen att chefer ska ha bra avtal för att en arbetsgivare ska kunna rekrytera bra chefer. Vanskliga anställningsvillkor tenderar att urholka urvalet och kvaliteten på sökande. Att vara chef kan ibland innebära en utsatthet och risk. Oavsett om du som chef har agerat klanderfritt eller klandervärt så kan förtroendefrågan hamna i fokus. Har du som hög chef inte styrelsens förtroende kliver du åt sidan. Det ligger underförstått i uppdraget.
Chefer ska ha bra avtal men det måste finnas rim och reson på avtalen. Alltför generösa villkor riskerar att sticka i ögonen på både anställda och allmänhet. Likaså kan alltför vidlyftiga avgångslösningar med pensioner och annat ha en benägenhet att uppfattas som girigt maktmissbruk, det är inte bra för någon part. Det kan bl.a. störa lönebildningen för underställda grupper.
I jämförelse med privat sektor får de flesta toppchefer som tvingas lämna sitt chefskap ett avgångsvederlag utan krav på arbete under tiden avgångsvederlaget tickar. Om arbetsgivaren är bunden att betala lön under hela kontraktstiden är det då inte bättre att få ut något arbete under tiden då det berör skattefinansierad verksamhet?
