Fler praktiker i strålkastarljuset, tack!

Av Titti Fränkel 2012-08-29 13:35

Alexander Ramsing förbereder sig inför ett symposium där han ska dela med sig av sina erfarenheter från arbetet som socialsekreterare i Lessebo. Som praktiker var han i klar minoritet bland de professorer och forskare som dominerade talarlistan på sommarens världskonferens.  Bild: Lena Dahlström

I somras hade Stockholm förmånen att stå som värdstad för en internationell konferens om social utveckling och socialt arbete. Konferensens 2 500 deltagare bjöds på hundratals föreläsningar, seminarier och workshops. Inslagen från forskarvärlden dominerade vilket fick mig att undra över var alla praktiker håller hus.

Under de senaste åren har det anordnats flera intressanta konferenser inom socialt arbete. Konferenserna domineras av intressant forskning, men få praktiker medverkar med egna presentationer. Varför är det så? Handlar det om att vi tror att det ska presenteras på samma sätt som forskningen? Har det med arbetsbelastningen att göra, eller för att arbetsgivarna inte släpper iväg oss?

Jag är övertygad om att arbetsgivare som får sina verksamheter presenterade på en konferens, vare sig den är nationell eller internationell, är väldigt stolta över sina medarbetare. Jag tror också att om fler socionomer presenterar intressanta erfarenheter från praktiken så skulle det bli ytterligare ett skäl för arbetsgivare att prioritera konferenser som kompetensutveckling för övrig personal.

Ett av de symposier jag bevistade på världskonferensen handlade om arbete med utsatta grupper i Sverige. I panelen deltog forskare som presenterade intressanta resultat, men även praktiker som reflekterade utifrån sina erfarenheter. En av dem var Alexander Ramsing som är socialsekreterare i Lessebo där han arbetar med missbruksutredningar och uppföljning av placerade barn. Hans kommentarer var ett värdefullt komplement till forskningsrönen.

Konferenser är viktiga fora för kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte. Idag efterfrågas evidensbaserat arbete. Evidensbaserat socialt arbete har tre kunskapskällor. Det handlar om forskningens, brukarnas och praktikens sammanlagda erfarenheter. Tyvärr speglar sällan våra konferenser dessa tre perspektiv. Genom att berätta om egna intressanta verksamheter och projekt i det sociala arbetets praktik kan vi dra vårt strå till stacken för bättre konferenser.