Det är dags att se över riksnormen

Av Maria Östberg Svanelind 2011-07-06 11:37

Frågan om barnfattigdom är rykande aktuell. Rädda barnen presenterade nyligen sin 8e Barnfattigdomsrapport och resultatet är alarmerande. 220 000 barn i Sverige lever i fattigdom. Man kan träta om definitioner och kriterier, men faktum kvarstår, alldeles för många barn har inte samma ekonomiska möjligheter som sina kompisar. Och med den ekonomiska fattigdomen följer en rad andra problem. Inte minst ohälsan som är betydligt större i denna grupp.

 Bild: Lena Dahlström

Förbundet hade bjudit in till seminarium i syfte att ordentligt borra i frågan och möjligen också få några besked om var lösningarna kan finnas och vilka åtgärder som måste till. Medverkade gjorde Elisabeth Dahlin generalsekreterare Rädda Barnen, Håkan Sörman vd SKL, Christin Johansson samt riksdagsledamöterna Kenneth Johansson(C) och Lena Hallengren (S). Under ledning av moderatorn Erik Sundström från Dagens Arena fick vi lyssna till mycket kunskap, klokskap och konkreta förslag.

Rädda Barnens rapport, som du kan läsa här bl a, är onekligen mycket intressant. De visar tydligt på problemen men säger också att någonting har hänt. De menar att träffsäkerheten i systemen tydligt har minskat och att det därför måste till förändringar i de generella systemen. Familjepolitiken utjämnar inte längre. Föräldraförsäkringen är ett exempel. De ser tre grupper som råkat värst illa ut, och som kräver åtgärder snabbt för att deras barn ska få det bättre. Ensamstående föräldrar, oftast kvinnor. Utomeuropeiskt födda föräldrar och väldigt unga föräldrar.

Håkan Sörman berättade om SKLs arbete och exemplifierade med det lyckade SAMBA projektet som du kan läsa om här. 10 kommuner har hittat metoder för hur de kan jobba med utsatta barn. I övrigt kan också de se att det är för lite samordning av resurser och kompetens men att behovet är stort. Var 4e ensamstående kvinna med barn har försörjningsstöd.

Lite sorgesamt tycker jag det är att Sverige halkat efter. Christin Johansson berätatde att vi numera är samre än våra nordiska kompisar och att ensamstående har mer än en 30 procentig risk att hamna i fattigdom. Polen ligger på samma nivå, och de har en helt annan ekonomisk situation. (Danmark 20 procent och Finland mindre än 10 procent.)

Glädjande var att höra att den politiska enigheten trots allt är stor om att situationen är oacceptabel. Kenneth Johansson lyfte frågan om noll-vision när det gäller vräkning av barnfamiljer. Lena Hallengren påminde om att det inte är barnen som är fattiga utan deras färöldrar och att ekonomiska familjepolitiken spelar roll. Hon betonade att det inte får vara föräldrarnas plånbok som ska avgöra och påminde om hur viktiga barnens första 5 år är. Det är med andra ord viktigt med en bra förskola för alla barn. Ett spännande exempel på det är ju Stella Nova i Hallonbergen som du kan läsa om här, som bedriver fantastisk verksamhet med barn från 26 olika länder.

Kenneth Johansson upprepade också (C) kravet om obligatorisk a kassa som de tror har stor betydelse och han utlovade skarpa förslag mot barnfattigdom i den kommande budgeten.

Vad kan man då göra frågade Erik Sundström. Och självklart finns det mycket att göra. Några exempel:

Rädda Barnens snabba svar kan tyckas enkelt och självklart. Prata med barnen, fråga vad de vill, hur kan deras sommarlov bli bättre? Kanske ett SL kort, eller möjlighet att åka med badbussen. Inför ett ordentligt glasögonbidrag och sluta vräka barn var några som kan genomföras direkt. En förändrad familjepolitik tar lite längre tid, men är också viktig.

SKL efterlyser tidiga och samordnade insatser och mer praktiknära forskning. Själv kan jag inte se att det är en motsättning att genomföra både snabba insatser och samtidigt bygga upp en kunskapsbank för att framtida insatser ska bli så bra som möjligt.

Det är dags att se över riksnormen för försörjningsstöd, sa Christin Johansson. För många år sedan fördes en intensiv debatt om huruvida familjer med försörjningsstöd skulle få ha färh TV. Idag borde det diskuteras om dator och internet ska ingå. Vi vet med säkerhet att de barn som inte har tillgång till internet kommer att komma efter.