Bra om Pride blir PK!

I veckan drog Stockholm Pride igång. En viktig festival som i högsta grad angår oss alla. Vår rätt att själva definiera oss och vår rätt att få älska en människa och inte ett kön. En rätt som väldigt få människor i världen kan ta sig utan att riskera både sitt eget liv och den man älskar. Det är en mänsklig rättighet. För oss som värnar det demokratiska samhälle byggt på principen om allas lika värde är det självklart att vara med på Pride.

Därför sätter jag morgonkaffet i halsen när jag på radion får höra att Pride är politiskt korrekt, och att det därför skulle vara dags att lägga ner. Det måste ju vara tvärtom. Jag är stolt över att bo i ett land där Pridefestivalen är politiskt korrekt. Alternativet är ju mycket värre. De 35 år jag på avstånd följt Gayrörelsen i Sverige blixtrar genom huvudet. Och ja, i Sverige har det hänt massor. Både i den allmänna opinionen och i lagstiftningen. Den som kom ut för 35 år sedan var säkert mycket ensammare än den som kommer ut idag, åtminstone om man bor i en storstad. Men det är fortfarande så att man ”kommer ut”. Normen är hetro och det är i relation till den man definieras.

På RFSLs hemsida kan man snabbt få en uppfattning om hur politiskt korrekt det är att vara Gay, eller Bi eller transperson eller Queer i andra länder. Samkönade par erkänns i mycket få länder. Transpersoners ställning är väldigt utsatt i de flesta länder också i lagens mening. I Zimbabwe, Uganda, Tanzania, Namibia och Kenya, bara för att nämna några Afrikanska stater är det förbjudet i lag och belagt med långa fängelsestraff för män att ha sex med andra män. Detsamma gäller förstås kvinnor även om strafftiden ibland är kortare. I Afghanistan är samkönade sexuella relationer inte längre belagt med dödsstraff, men väl långa fängelsestraff. I Irak är det inte olagligt, men självutnämnda shariadomare och miliser dömer ändå till hårda straff. I Iran straffas sexuella relationer mellan män till döden och mellan kvinnor till 100 piskrapp, första gången, sker det igen döms också kvinnor till döden. I Libanon, Pakistan, Gaza och Uzbekistan är det olagligt med samkönade relationer. Saudiarabien använder sig av spöstraff och dödsstraff, gärna halshuggning. I flera av de Baltiska länderna är det inte olagligt men trots det har Pride paraderna under flera år tvingats ställas in och i Ryssland är det svårt att få tillstånd för HBT demonstrationer. Ulrica Westerlund, ordförande RFSL och biståndsminister Gunilla Carlsson skrev tidigare i sommar en debattartikel i Aftonbladet där de menar att den svenska biståndspolitiken måste ställa krav på mänskliga rättigheter också för HBT personer i de länder man verkar. Du kan läsa artikeln här.

Och hur politiskt korrekt är det då att vara HBT i Sverige? 2010 anmäldes enligt Brå 770 HBT relaterade hatbrott, läs mer här. Arbetslivet är fullt av diskriminering av HBT personer liksom samhället i övrigt. I en forskningsrapport från Linneuniversitetet i Växjö tidigare i år visar det sig att diskrimineringen i arbetslivet av homosexuella fortsätter. Både när det gäller möjligheten att få jobb och lön. Vill du läsa mer om denna forskning finns en artikel här och en här.

Lagstiftningen har blivit bättre på många områden, men den lag som kräver sterilisering vid könskorrigering gäller fortfarande, och den tillämpas. Det är hög tid att riksdagen fattar beslut om att ändra detta.

För Akademikerförbundet SSR är det sedan flera år självklart att vara med på Pride och numera är också Svensk Chefsförening med i både programmet med eget seminarium och i paraden. Inför Pride lanserades appen Proud Boss med texter om lagstiftning, diskriminering och tips om hur man skapar en öppen och inkluderande arbetsmiljö. Vi kommer att fortsätta att vara PK, politiskt korrekta. Vi kommer att vara med nästa år också! Programmet till årets Pride kan du läsa här och på lördag är du välkommen att gå med oss i paraden!

Maria Östberg Svanelind

Om Maria Östberg Svanelind

Maria Östberg Svanelind är förbundets Internationella sekreterare med ansvar för såväl förbundets internationella fackliga arbete som förbundet Solidaritetsfond. Brinner för frågor om jämlikhet, solidaritet och schyssta villkor i arbetslivet. Maria är förbundets representant i styrelsen för Fackligt Center för papperslösa där hon är vice ordförande.