Av Daniel Hjalmarsson 2012-04-13 14:35
Med våren kommer en rad mer eller mindre påtvingade uppdrag. Det förväntas av oss att vi ska vårstäda hemmet och garderoben, putsa fönster, plantera om blommorna och en massa mer. Vi förväntas också säga något om kommande Beach 2012 och strategin för att inte fortsätta att växa alltför mycket i färdriktningen. Men bantning och midjemått i all ära, det kan vänta tills på måndag. Vårstädningen i helgen kanske kan bli av en lite mer stillsam karaktär: datorbaserad... Läs mer ›
Av Daniel Hjalmarsson 2012-03-21 17:14 | Uppdaterad 2012-03-29
Att anställda använder sig av sociala medier såsom Facebook, Twitter eller Linkedin även på arbetstid blir allt vanligare. Och frågorna om vad som är ok eller inte ökar i samma takt. För egen del använder jag både Facebook och Twitter på arbetstid, inte bara för jobbets räkning. Mikropauser är bra, och en slags omvärldskoll kan jag dra nytta av i mitt jobb som ombudsman. Men att spy galla över chefen eller skriva om ett snaskigt förhandlingsärende skulle snabbt kunna göra mig till arbetssökande. Och att göra statusuppdateringarna i berusat tillstånd är ingen ursäkt...
"Bakteriebomber"
/Lärare om sina elever på Facebook
På fikarasten har de flesta någon slags känsla för vad som är ok att slänga ur sig eller inte, men på nätet – och på sociala medier i synnerhet – verkar det emellanåt vara helt andra etiska riktlinjer som gäller. Det kan i sammanhanget vara viktigt att lyfta fram att arbetsverktygen är arbetsgivarens egendom, och att använda dessa privat är nödvändigtvis inte alltid ok. Här behöver arbetsgivaren ha tydliga riktlinjer för vad som gäller. Glöm inte att du är anställd 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året!
"What do the Japanese have in common with @howardstern? They’re both radio active"
/Amerikanske komikern Gilbert Gottfried på Twitter efter tsunamin i Japan 2011
Yttrande- och meddelarfrihet i all ära, men är du rädd om jobbet gäller det att hålla tungan rätt i munnen och inte slinta med fingrarna på tangentbordet. Vilken sektor du arbetar inom spelar väldigt stor roll! Den som arbetar statligt, i en kommun eller på ett landsting kan uttrycka åsikter under förutsättning att inga sekretessbelagda uppgifter röjs. Offentligt anställdas yttrandefrihet är grundlagsskyddad, och arbetsgivaren får heller inte försöka ta reda på vem källan är. Men trots detta, tänk dig noga för.
Den som jobbar i privat sektor får inte föra fram kritik mot arbetsgivaren eller företaget/organisationen på tex. bloggar, Twitter eller Facebook. Kritik ska hanteras internt i första hand. Arbetstagaren får alltså inte skada arbetsgivaren eller verksamheten och enkelt uttryckt väger så att säga lojalitetsplikten tyngre än yttrandefriheten, oavsett om det sker under arbetstid eller på fritiden.
"En dag kvar av veckan på detta dårhus"
/Anställd via bemanningsföretag på Volvo
Den som kritiserar sin arbetsgivare på en statusrad på Facebook kan riskera sin anställning. Det finns fall där det bedöms att allvarlig kritik mot arbetsgivaren kan leda till uppsägning eller i extrema fall till avsked på grått papper. Du i privat sektor löper betydligt större risker att använda sociala medier i syfter att misskreditera arbetsgivaren eller chefen. Självklart måste varje enskilt fall prövas för sig – men varför utsätta sig för risken bara för att få gnälla lite?!
Hur gör du själv? Läser du nyheter, surfar på Hemnet och Facebook på arbetstid.? Twitterflödet kanske lockar mer än administrativa arbetsuppgifter? Finns det en policy för hur sociala medier kan och ska användas hos arbetsgivaren?
Och gällande Facebook – vårda din profil väl. Din arbetsgivare kollar dig, din nya arbetsgivare gör det också, men även den nyvunna kärleken, grannen, dina vänner, ovänner och bekantas bekanta. Allt är tillgängligt – och hur kan du kontrollera mediabilden av dig själv? Programmet "Du är Googlad" på Svt imorgon sätter verkligen fingret på detta fenomen.
Se det, det ska jag göra!
Av Daniel Hjalmarsson 2011-11-02 13:51
SVT-programmet Kobra lyfte igår förtjänstfullt den retoriska frågan om vi lever i ett ”I accept-samhälle”. Svaret är inte bara tveklöst ja, det sprider sig också som en löpeld. Men är det någon nyhet egentligen? Läs mer ›
Borde det vara möjligt att avkräva ansvar av beställarföretagen?
Av Maria Östberg Svanelind 2010-04-08 13:35
Hamburgerresturangerna fortsätter att anlita skumma städbolag som utnyttjar papperslösa, utländska studenter och nyankomna invandrare. De arbetar 7 dagar i veckan för löner långt under kollektivavtalsnivå och ofta svart. Uppdrag granskning visade igår återigen ett reportage om hur de stora hamburgerkjedjorna utnyttjar svart arbetskraft under slavliknande villkor.
Om detta skriver Utredarna på sin blogg idag. Vi kan bara instämma i beskrivningen, det är ofta så det ser ut. Ett seriöst företag, eller en kommun, landsting eller statlig myndighet, lägger ut en del av sin verksamhet på entreprenad till ett annat företag som vanligtvis lovat utföra verksamheten till ett lägre pris. Allt för ofta visar det sig att en förutsättning för det lägre priset är att det utförande företaget betalar hela eller delar av lönen svart samt struntar i arbetstids- och arbetsmiljölagstiftning. När sådana händelser uppdagas så visar det sig ofta att det utförande företaget har tömts och inte kan betala vare sig löner eller skatter eller sociala avgifter. Då är det inte heller möjligt för de fackliga organisationerna att driva process eftersom inga tillgångar finns.
Och det är onekligen ett intressant förslag som Samuel Engblom förde fram i Agoras årsbok 2007. Han menar att "lagstiftningen bör ändras så att det blir möjligt att utkräva ansvar - i form av betalning av skatter och avgifter, innestående löner och eventuella skadestånd - från företag högre upp i entreprenörskedjan. Om ett företag har fått en tjänst till ett billigt pris, och förstått eller borde ha förstått att en förutsättning för det billiga priset som underentrepenören erbjöd var att denne åsidosatte skatte- och arbetsrättsliga regler, ska beställarföretaget, om underentrepenören inte kan betala, kunna hållas ansvarigt. En sådan lösning skulle förbättra såväl beställarföretagens incitament för att se till att underentreprenörerna ha rent mjöl i påsen som statens och enskilda arbetstagares möjlighet att få betalt."
