Arbetsrätten fungerar – LAS behöver inte ändras

Av Ullika Dalén 2012-09-28 11:29  |  Uppdaterad 2012-10-02

Att danskarna kallar Kristian Tyrann för Kristian den gode är en seglivad vandringssägen som de flesta av oss säkert hört. Att LAS gör det svårt och dyrt att säga upp anställda är en annan. Tiden är nu kommen att göra oss av med dessa faktoider.  Bild: Sven Rosborn Wikimedia

På medeltiden trodde alla att jorden var platt. Systembolaget häller kräkmedel i spriten. Kristian Tyrann kallades Kristian den gode i Danmark. Se där, tre exempel på seglivade faktoider eller vandringssägner som du säkert fått höra någon gång.

Faktoider kallas de osanningar som av olika anledningar vunnit fotfäste som sanningar i folks allmänna medvetande. Idag när den statliga utredningen med tungtvistarnamnet uppsägningstvistutredningen lämnar sitt betänkande står det klart att ännu en faktoid vunnit fotfäste i det allmänna medvetandet. Det handlar om föreställningen att LAS, Lagen om anställningsskydd, skulle göra det svårt och dyrt att säga upp anställda. För oss som följt och varit delaktiga i utredningens arbete ända sedan den startade för ett år sedan är det tydligt att denna föreställning verkar vara djupt rotad inte minst hos arbetsgivarna och det kan inte uteslutas att den påverkar deras vilja att anställa.

Men med dagens regler är det inte svårt för arbetsgivare att säga upp. Arbetsgivaren organiserar sin verksamhet och avgör när arbetsbrist uppstår. Om uppsägningen är sakligt grundad kostar det ingenting att säga upp en medarbetare. Arbetsbrist är saklig grund för uppsägning.

Regeringen tillsatte hösten 2011 en utredning som skulle se över reglerna i LAS kring tvister i samband med uppsägning och komma med förslag på åtgärder som minskar kostnaderna för arbetsgivare vid uppsägningstvister. Åtgärderna skulle främja nyanställningar. I direktiven till utredningen uppger regeringen att den svenska modellen är en bra grund för en väl fungerande arbetsmarknad. Utgångspunkten för regeringen var att det inte fanns skäl till några större förändringar av arbetsrätten. Men det behövdes en översyn av balansen mellan arbetstagarens och arbetsgivarens intressen vid uppsägningstvister enligt nuvarande regler.

De förslag som idag lämnas av utredningen leder inte till fler nyanställningar. Det enda de gör är att tillmötesgå arbetsgivare som felaktigt hävdar att det är svårt och dyrt att säga upp. Genomgripande förändringar i anställningsskyddet bör inte göras på grund av en felaktig föreställning om lagen.

Utredningens förslag innebär stora förändringar i arbetsrätten, förändringar som är till nackdel för arbetstagaren.

1. Vid tvist om en uppsägnings giltighet ska en anställning inte pågå mer än ett år från uppsägningen, även om domstol inte hunnit avgöra om uppsägningen är sakligt grundad.
   
   Som reglerna ser ut idag ska anställningen bestå under en tvist om uppsägningens giltighet till dess tvisten slutligt avgjorts, det vill säga tills det finns en dom eller förlikning. Att få ett avgörande i Arbetsdomstolen i en tvist om uppsägning tar ofta över ett och ett halvt år. Arbetstagaren har rätt att komma tillbaka till arbetsplatsen om domstolen anser att uppsägningen inte var sakligt grundad. Om arbetstagaren arbetat kvar på sin arbetsplats under tvisten är det naturligtvis lättare för denne att återgå till sitt arbete igen efter en framgång i domstol. Arbetstagaren är den svagare parten i ett anställningsförhållande. Om anställningen inte skulle bestå och ge ekonomisk trygghet under en tvist, skulle färre arbetstagare våga ifrågasätta felaktiga uppsägningar.
    
2. Det ska inte längre vara möjligt att ogiltigförklara en uppsägning när arbetsgivaren sagt upp på grund av arbetsbrist utan att först undersöka möjligheterna till omplacering.
   
   Om det finns lediga tjänster som arbetstagaren kan omplaceras till föreligger inte arbetsbrist. Det är därför högst rimligt att arbetstagaren, precis som det är idag, kan få en uppsägning i ett sådant fall ogiltigförklarad i domstol. Den föreslagna förändringen får störst betydelse för förbundets medlemmar inom kommuner och landsting. Kommuner och landsting är stora arbetsgivare med ofta mycket goda möjligheter till omplacering.
   
   
3. För arbetsgivare med upp till 50 anställda reduceras skadeståndet i förhållande till antalet anställda, när en arbetsgivare vägrar att återta en arbetstagare efter att denne vunnit framgång i domstol.
   
   Av utredningen framgår att över 99 procent av alla svenska företag som har färre än 50 anställda. Det finns ingen koppling mellan antal anställda och att ”små” företag har sämre ekonomi. Det finns därför inget skäl att reducera skadeståndet för ”små” arbetsgivare. Vi ska också komma ihåg att många uppfattar skadeståndsnivåerna inom arbetsrätten som låga redan idag. Risken att behöva betala ”höga” skadestånd gör också att arbetsgivare eftersträvar att följa lagen.

LAS fungerar bra som den ser ut idag. Det finns inte skäl till några större förändringar. Behovet av lagreformer ska inte ska få styras av faktoider.

Läs även kommentaren från de tre fackliga samorganisationerna – Saco, TCO och LO – i Svenska Dagbladet idag.