A-kassan – ett nytt existensminimum

Av Ursula Berge 2012-10-10 14:49

Idag var jag på ett TCO-seminarium rörande a-kassan. TCO lägger ett bra förslag som i grunden går ut på att höja taket, sänka avgiften och införa en grundförsäkring med låg ersättning, men också låga ingångskrav för att få med fler. Förslaget är smart om än snårigt för de som ska ha en rimlig chans att förstå om de får a-kassa eller inte.

Men det viktigaste av allt är inte förslaget i sig, eller detaljerna, utan faktiskt att det läggs ett förslag över huvud taget. TCO liksom många andra försöker få igång debatten i en fråga som regeringen har beslutat ska vara stendöd. Regeringen vill dödförklara a-kassan så till den milda grad att finansministern kommer undan med att säga att höjd a-kassa gör att 30 000 jobb försvinner. Helt obevisat!

Men i politiken finns det inte bara olika vägval framåt. Det finns också vägvalet att inte göra någonting alls. Det är också ett politiskt val. Och när a-kassan nu har urholkats så till den milda grad att det inte är 75 % av de heltidsarbetande som får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet utan mindre än 10 procent så är inte det en händelseutveckling utan ansvariga politiker. 2002 till 2006 var det den dåvarande socialdemokratiska regeringen med arbetslivsministern Mona Sahlin i spetsen som var ansvarig för urholkningen. Efter 2006 tills idag är det de två ministärerna Reinfeldt som är ansvariga med arbetsmarknadsministrarna Sven-Otto Littorin och Hillevi Engström som huvudansvariga. Sedan kan man alltid skylla på konjunkturen, finansen, statsministern, riksdagsmajoriteten eller sega koalitionspartier, men ansvar ska utkrävas, också vad det gäller a-kassan. Då är dessa huvudansvariga.

Idag kan du få maximalt 10 500 kronor i handen i a-kassa efter skatt. Räknar vi till exempel på vad en arbetslös ensamstående person med två förskolebarn skulle få i försörjningsstöd ligger det bidraget på runt 7 500 kronor i månaden plus hyra. Är du ensamstående utan barn kan du räkna med runt 4 000 kronor i månaden plus hyra. Räknar man med att dessa två hushållstyper har en hyra på kanske 5 000 – 6 000 kronor i månaden, inser man att a-kassan idag, för väldigt många, ligger i nivå med försörjningsstödet – alltså det sista skyddsnätet vi har i trygghetssystemen. Och då ska vi betänka att försörjningsstödet bygger på den så kallade riksnormen som är beräknad på existensminimum. Men är det verkligen meningen att tiden mellan två jobb ska karakteriseras av existensminimum? Om detta måste vi ta en diskussion.

Är avsikten med alla ickebeslut runt a-kassan att göra den till existensminimum är det kanske lika bra att avskaffa den och skicka folk till socialkontoren direkt. Då syns ambitionsnivån tydligare. Eller rättare sagt – avsaknaden av den. Skillnaden är behovsbedömningen, istället för medlems- och arbetsvillkorsbedömningen. Annars är allt – i kronor räknat – rätt lika.

Men så här kan det inte fortsätta. TCO lyfter upp debatten genom sitt inspel och nu måste andra följa med. TCOs förslag beräknas kosta 7,5 miljarder kronor mer än dagens system. Miljöpartiets förslag sägs kosta 10 miljarder och det förslag socialdemokraterna lade i sin skuggbudget pekar mot en kostnad på 6 miljarder kronor ytterligare.

Visst är det mycket pengar, men som sades på seminariet: för varje dag som går av försämringar blir det dyrare och dyrare att göra något åt det. Det är ungefär som att inte underhålla sitt hus. Struntar man i det länge blir det dyrt när man väl tar tag i det. Så är det med a-kassan idag. Vi är många som vill ta tag i det.

Som läget är nu anklagar jag alla som idag inte vill göra något åt a-kassan för att de faktiskt vill att den ska utgöra ett existensminimum – dvs i praktiken avskaffa den. Upp till bevis om ni faktiskt vill något annat!

(Jag har bloggat tidigare om a-kassan, bland annat här och här.)

Kommentarer

Skrivet av sw 2012-10-10 22:25

Sex år

Jättebra! Jag har sex år kvar till pensionen. Har sökt ett otal relevanta jobb. "Tack för visat intresse".

Min à-kasseersättning är ca en tredjedel av den inkomst jag skulle ha haft om jag fått behålla mitt jobb.

Min dröm häromnatten:

Jag stod vid en betongvägg med låsta ståldörrar. Reinfeldt stod och piskade mej blodig och krävde att jag skulle ta mig över/genom till andra sidan väggen...

Jag har utbildar mig akademiskt, jobbat träget hela mitt liv. Nu lever jag ur hand i mun. Inte ett öre över för oförutsedda utgifter. Vad jag känner kan beskrivas i ett enda ord: FÖRBANNAD!