SSR-ettan, Sveriges Stolta Rikshäxors avdelning ett,
Av Stina Andersson 2010-03-31 14:28 | Uppdaterad 2010-06-09
…har inför sitt årliga möte på Blåkulla antagit ett påskmanifest. Läs mer ›
Var är diskussionen om den humanistiska kriminalvården? Ska vi fortsätta skärpa straffen?
Av Stina Andersson 2010-03-30 13:26
Vi har överfulla fängelser i Sverige. Beror det på att det är fler personer som begår brott? Nej så är det inte utan det är effekten av polisens satsningar och ökade resurser. Vi har också fått tydligare och strängare tolkningar vid lagföringen som gör att antalet personer i landets fängelser ökar. Nu väntas ytterligare behov av 610 fängelseplatser beroende på att straffen skärps från första juli i år. Kriminalvården har fått drygt femtio procentliga ökningar av resurserna på fem år.
Är detta rätt väg att gå? Att vi skärper straffen och att fler människor blir inlåsta?
Vi bör istället se till att barn och ungdomar få en bra uppväxt, väl fungerande skolor, och mer inte mindre förebyggande verksamhet i kommunerna. Vi behöver ett samhälle där vuxenstödet fungerar.
När alla andra instanser misslyckats får den dömde unge mannen möta en kriminalvård som ska vårda/behandla med strängare straff och ofta outbildad personal.
Det är fullt på de svenska fängelserna. Kriminalvården beräknar att de kommer att få stora problem med soningsköer. Detta innebär att den dömde ska vara på fri fot i avvaktan på fängelse. Det är inte bra för samhället, inte för brottsoffret eller för gärningsmännen. Ett inhumant sätt att de tvingas vänta på sitt straff upp till, i värsta fall, två år. Straffet blir då indirekt längre. Det går inte att gå vidare i livet när straffet inte är verkställt.
Ett humant och värdigt sätt är att bygga ut det alternativa påföljdssystemet. Där frivården är en viktig del och enligt forskare det bästa resultatet när det gäller minskat återfall. Bäst fungerar den strukturella programverksamheten i frivården. Vi kan också diskutera halvtidsfrigivning med program i frivården kombinerat med bra resurser för kontroll av den dömde.
Men detta kräver politiska visioner om en ny och human kriminalvård. Finns det något politiskt parti som vågar diskutera?
Av Maria Östberg Svanelind 2010-03-28 13:24 | Uppdaterad 2013-02-12
Schyssta villkor är en självklarhet för oss som jobbar fackligt. Det innebär bland annat att vi alltid kräver kollektivavtal när vi handlar upp varor och tjänster. Oftast är det ganska enkelt att säkerställa att den man vill inleda ett samarbete med faktiskt har kollektivavtal.
Men det finns tillfällen då det är svårare, t ex oplanerade resturangbesök. Därför är Hotell- och Restaurangfackets nya webtjänst Schyssta Villkor så bra. Genom att skriva in namnet på den resturang man vill besöka får man snabbt reda på om de har kollektivavtal. Enkelt, bra och direkt i mobiltelefonen om man vill.
Fackligt Center för Papperslösa
Av Maria Östberg Svanelind 2010-03-25 13:16
Den sannolikt mest utsatta gruppen på den svenska arbetsmarknaden är de papperslösa. De kommer från hela världen och har inte uppehålls- eller arbetstillstånd. Ofta är de asylsökande eller komemr från svåra ekonomiska förhållanden i sitt hemland. När de blir utnyttjade, vilket de ofta blir kan de inte vända sig till polisen. Den som är papperslös har ofta mycket låg lön, arbetar många timmar per dygn, sju dagar i veckan och under svåra arbetsförhållanden. Trots detta så är det inte ovanligt att arbetsgivaren i slutänden låter bli att betala ut lönen.
Fackligt Center för Papperslösa (Fcfp) bildades i september 2008 och är ett samarbete mellan en fackliga centralorganisationer, förbund, avdelningar och lokalorganisationer. Syftet är hjälpa papperslösa som utnyttjas och exploateras av enskilda arbetsgivare.
Under det gångna året har centret hållit öppet 39 måndagar, 4 timmar och bemannats gemensamt av ombudsmän och förtroendevalda från de fackförbund som är medlemmar. Sedan i höstas kan man också ringa SKTF/ST-direkt och få hjälp mellan 8-20 varje vardag. Många berättelser om hur utsatta människor exploaterats har lett till ärenden på Kammakargatan 47 där centret har sin lokal.
I veckan hade Fackligt Center för Papperslösa (FCFP) årsmöte. Ett möte mellan representanter för fackförbund från både TCO- och LO- familjerna och Akademikerförbundet SSR som enda Sacoförbund. Årsmötet leddes av Hotell o resturangs ordförande Ella Niia som också uttalade sitt stora stöd till verksamheten. Ideerna om hur centret kan utvecklas var många på mötet och ingen tvivlar på att Fcfp gör nytta. Ny ordförande valdes, Antonio Lopez Lopez från HRF och till hedersföreståndare för centret utsågs den förre ordförande Sten-Erik Johansson från Fastighets (alla tre på bilden ovan).
För oss är det självklart att stödja det fackliga centrets verksamhet och utveckling. Det är oacceptabelt att utnyttja utsatta människor på det sätt som görs, men det handlar också om att värna den svenska modellen. Lönearbete ska betalas lika oavsett uppehållstillstånd eller inte.
En god och säker vård för vem?
Av Titti Fränkel 2010-03-16 16:21 | Uppdaterad 2010-06-09
För en kort tid sedan talade Generaldirektör Lars-Eric Holm, Socialstyrelsen, om en ”god och säker vård” på en nationell konferens om patientsäkerhet. Han menade bland annat att det bör krävas legitimation för all personal i hälso- och sjukvården. En god och säker vård innebär också enligt Lars-Eric Holm, ”en helhetssyn på människan ur såväl psykisk, fysisk, psykosocial och existentiell synvinkel”. Akademikerförbundet SSR gläds åt Generaldirektörens och Socialstyrelsens budskap och hoppas att detta även nått fram till den sittande Behörighetsutredningen, som just nu utreder legitimation för bland annat kuratorer.
30-40 % av befolkningen i Sverige sägs idag lida av psykisk ohälsa i form av lindrigare depressioner, ångest, stress, livskriser eller missbruk. Forskning visar ett klart samband mellan social situation och sjukdomstillstånd. Det innebär att den fysiska hälsan förbättras när den sociala situationen förbättras och vice versa. Medicinsk vård får heller inte önskad effekt om inte den sociala situationen är acceptabel. Kuratorn, som ju är vårdens psykosociala expert kan med sin specifika kompetens bidra till att förkorta lidande och förebygga kostsamma sjukdomsperioder.
I sjukvårdens Sverige har de allra flesta yrkesgrupper legitimation idag. Legitimationen är ju det yttersta beviset på samhällets krav på kvalitet, kompetens och erfarenhet. Det handlar om att människor ska känna sig trygga i att de möter personer med rätt utbildning och kompetens.
Trots att över 80 % av kuratorerna är vidareutbildade socionomer, att disciplinen ”socialt arbete” är en etablerad vetenskap, att socionomutbildningens längd, djup, forskningsanknytning och vetenskapliga förankring överensstämmer med kraven på legitimation för övrig personal i hälso- och sjukvården, så är de ännu inte legitimerade. Är inte det konstigt?
Jag hör allt oftare om okunniga arbetsgivare som ersätter sina socionomer/kuratorer med yrkesgrupper som förvisso är legitimerade, men som saknar formell kunskap i socialt arbete och jag hör om situationer där socionomer inte omfattas av regler och bestämmelser på sina arbetsplatser därför att saknar legitimation. En konsekvens av detta är att den psykosociala kompetensen inom hälso- och sjukvården riskerar att urholkas och försvinna. Detta skulle i första hand drabba de som bäst behöver den men det skulle också slå hårt mot hela hälso- och sjukvården.
Den 1 januari 2010 infördes t.ex. en ny lag om verksamhet i djurens hälso- och sjukvård. Genom den nya lagen legitimeras, förutom veterinärer, även djursjukvårdare. Dessutom infördes behörighetsreglering för bland andra hovslagare. Det är förstås bra att staten garanterar att djur sköts av för uppgiften utbildad personal. Men är det inte också dags att människor i utsatta situationer omfattas av samma garanti!
Det är dags att tänka om och legitimera kuratorn i hälso- och sjukvården snarast!
Det förebyggande arbetet minskar
Av Maria Östberg Svanelind 2010-03-11 10:46
Årets första socialsekreterarundersökning kom i veckan. Resultatet är allvarligt. Arbetsbelastningen fortsätter att växa och sex av tio socialsekreterare uppger att de inte har möjlighet att leva upp till intentionerna i socialtjänstlagen. Läs mer ›
Av Maria Östberg Svanelind 2010-03-10 10:39
Stockholms länspolismästare Carin Götblad har på regeringens uppdrag utrett hur rekryteringen till de kriminella grupperna ska motverkas. Idag har hon presenterat sin utrening (SOU 2010:15). De drygt 200 sidorna som innehåller många konkreta och kloka förslag på insatser och stöd från samhället andas hopp. Det går att bryta utvecklingen. Om vi vill. Genom samordnade insatser och resurser, genom tydligt ledarskap och genom riktat stöd till dem som behöver. Socialtjänsten tillsammans med polis och skola föreslås få ett ansvar på lokal nivå genom inrättande av lokala sociala insatsgrupper där socialtjänsten får ett tydligt huvudansvar. Grupperna ska arbeta konsekvent, uthålligt och ha ett operativt ansvar. Ett annat förslag är att starta Projekt Pojke, en omfattande satsning på tonårspojkar och unga män i de mest utsatta bostadområdena. Projektet föreslås omfatta yrkesträning, arbete och fritidssysselsättning. Ett tredje förslag pekar på hur viktigt det är att stödja föräldrarna. Många föräldrar vet helt enkelt inte vare sig hur de ska bete sig eller var de ska vända sig för att få hjälp. Socialtjänst, skola och polis ska, förslår Götblad, ha en lagstadgad skyldighet att stödja och hjälpa föräldrarna. Ett fjärde förslag handlar om nya metoder inom kriminalvården för att underätta för den som vill hoppa av sitt kriminella liv.
På DN debatt i dag beskriver Götblad att 5 000 unga pojkar och män riskerar att hamna i kriminella grupperingar. De bor nästan uteslutande i utsatta bostadsområden och i fattiga familjer inte sällan med någon i sin närhet som har ett kriminellt beteende. Samhället satsar idag stora polisiära resurser för att stoppa den grova kriminaliteten men de förebyggande insatserna saknas. Och det är just det förslaget handlar om. Behovet av förebyggande arbete som en metod att stoppa den grova kriminaliteten. Om rekryteringsbasen försvinner finns ingen att rekrytera.
Akademikerförbundet SSR har i dagarna med hjälp av Novus genomfört en undersökning bland våra socialsekreterare. Av dem uppger 46 procent att det förebyggande arbetet har minskat och tre av tio uppger att möjligheterna att placera barn och unga minskar.
Vi välkomnar Carin Götblads utredning!
Med en sexskjutare mot tinningen
Av Ursula Berge 2010-03-08 16:47
På måndag är det internationella kvinnodagen. Tillika är det 100-årsjubiléet. Tveklöst är det en stor dag då man sätter sökarljuset på uppnådda resultat det senaste seklet. Och på många sätt är det ett framgångsrikt århundrade för kvinnors rättigheter. Rösträtt, arvsrätt, representativitet. På många områden har det gått rejält framåt. Men tveklöst inte på alla, inte heller här i Sverige. Kvinnors löner som procent av mäns är ju fortfarande en tragisk läsning. Så också faktiskt föräldraledigheten, för 20 procents uttag för män 35 år efter föräldraförsäkringens införande är ju framsteg i myrsteg, även om det är världsbäst. Handen på hjärtat är det ju bara en sak som ökar mäns uttag – pappamånader. Frågan är då bara varför det sitter så långt inne att ta ett steg till och införa en pappamånad till? Många är emot det i förväg, men ingen i efterhand. Varför är det då så svårt, och varför tycker borgarna att två pappamånader är höjden av frihet och liberalism, men tre är det motsatta? Kan vi få be om lite Birgitta Ohlsson-effekt i regeringen så här på 100-årsjubiléet?
Även om jämställdheten i Sverige tuffar på pinsamt långsamt om ens alls vad det gäller till exempel kvinnor i näringslivet, så går det ändå framåt. Men dagens DN Debatt från RFSUs mammaambassadörer med Åsa Regnér i spetsen visar på en sorglig sanning – den reproduktiva hälsan i internationellt ljus. För struntsummor visar de att man kan få ner mödradödligheten drastiskt i världens fattigaste länder. De skriver att graviditet är något av det farligaste en kvinna kan utsätta sig för i många fattiga länder och då har ändå en del av de länderna inbördeskrig eller något lika illa. Jag läste för något år sedan att det i vissa länder var en risk på sex att en kvinna dör i samband med förlossning. Det är samma risk som i rysk roulette! Vem vill frivilligt utsätta sig för det? Helt barockt när det handlar om något så viktigt som att föda barn och se till att samhället fortlever. För 80 kronor per OECD-medborgare kan man avskaffa den ryska rouletten för världens fattiga kvinnor. Hur kan vi välja att inte göra det? Förklaringen heter patriarkatet, det svenska och det globala.
Av Ursula Berge 2010-03-05 15:21
… eller kanske inte va’? Hur kan det vara så att nästan nio av tio socialsekreterare upplever att det finns risk för hot och våld på arbetsplatsen, samtidigt som få verkar tycka att det är ett jättestort problem? Eller att 20 procent av våra socialsekreterare verkligen har utsatts för hot och våld? Handlar det om att många fortfarande har en bild att traditionellt kvinnodominerade arbeten, som att vara socialsekreterare, är ett kall, och då får man stå ut med det mesta?
Vårt förbund har gjort en undersökning av socialsekreterarnas arbetsvillkor vad det gäller hot och våld och det är skrämmande läsning. Siffrorna i sig är skrämmande, men än mer skrämmande är att kvinnors arbete fortfarande anses vara något de ska vara väldigt tacksamma för att de över huvud taget får ha. Då får man stå ut med både låga löner och smäll, verkar det som.
För hade dessa siffror gällt VDar på börsnoterade företag eller ingenjörer hade vi nog sett mer upprördhet och mer åtgärder, från både arbetsgivare och allmänhet.
Vilsna socialdemokrater i Stockholm
Av Ursula Berge 2010-03-03 10:03
Det här valet sägs avgöras av hur bra socialdemokraterna gör ifrån sig i storstäderna. Ska man använda socialdemokraternas affischkampanj i januari i Stockholms tunnelbana som test för hur det går i hela landet så lär det bli svårt att ta över regeringsmakten för de rödgröna.
Ett budskap är "Fler som söker jobb eller fler jobb att söka?". Man förstår av detta att den socialdemokratiska uppfattningen är att det första är fel och det andra är bra. Men vad är det för budskap egentligen? Vad är det för fel att fler söker jobb? Det är ju inte samma sak som att de är arbetslösa. Att ha ett arbete, men vilja göra karriär och bättra på sin lön, också genom att byta jobb är ju inte fel. Men det tycker tydligen socialdemokraterna.
Föreställningen om socialdemokraterna är att de är för en stelbent arbetsmarknad utan rörlighet. Den bilden blir ju inte mindre tydlig av så här klumpigt formulerade budskap.
Ett annat lika konstigt budskap som socialdemokraterna i Stockholm trummat ut är att ”Barn ska få välja skola. Men skolan ska inte välja barn”. Friskolor får idag ersättning efter genomsnittskostnad och har därför inte skyldighet att ta emot elever som kräver särskilt stöd. När kommunen tar dessa elever höjs genomsnittskostnaden, och därmed genomsnittsintäkten också för skolor som inte tar emot elever som kostar mer. Men, att ändra i ett perverst ersättningssystem verkar inte vara grejen för socialdemokraterna. Och inte heller säger de något om att den obegränsade rätten att välja skola har skapat en segregering i Stockholms skolor som har gått så långt att den sänker kvaliteten för alla.
Det här valets stora utmaning och förhoppningsvis valvinnare handlar om att börja bygga den moderna jämlika och rättvisa storstaden. Där går mycket idag åt fel håll. Det rättviseprojektet byggs också på arbetsmarknaden och i skolan. Men än så länge är det få som har idéer som verkligen skulle vända den negativa trenden. Inte heller socialdemokraterna i Stockholm.
